Bibeln / Första Samuelsboken, 22 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Första Samuelsboken, 22 Kapitlet

                David flykting i Juda och Moab.  Doegs
                   angivelse.  Mordet på prästerna.

  1.  Då begav sig David därifrån och flydde undan till Adullams
      grotta.  Och när hans bröder och hela hans faders hus fingo höra
      detta, kommo de ditned till honom.
      >Ps. 57,1. 142,1.
  2.  Och till honom församlade sig alla slags män som voro i något
      trångmål, alla som ansattes av fordringsägare och alla
      missnöjda, och han blev deras hövding; vid pass fyra hundra man
      slöto sig så till honom.
  3.  Därifrån begav sig David till Mispe i Moab.  Och han sade till
      konungen i Moab: »Låt min fader och min moder få komma hitöver
      och vara hos eder till dess jag får veta vad Gud vill göra med
      mig.»
  4.  Och han förde dem fram inför konungen i Moab; och de fingo
      stanna hos denne, så länge David var på borgen.
  5.  Men profeten Gad sade till David: »Du skall icke stanna här på
      borgen; drag bort härifrån och begiv dig in i Juda land.»  Då
      drog David bort därifrån och kom till Heretskogen.
      >Ps. 63,1.

  6.  Och Saul fick höra att man hade fått spaning på David och de män
      som voro med honom.  Då nu Saul en dag satt i Gibea under
      tamarisken på höjden, med sitt spjut i handen, under det att
      alla hans tjänare stodo omkring honom,
  7.  sade han till sina tjänare, där de stodo omkring honom: »Hören,
      I benjaminiter.  Skall då också Isais son åt eder alla giva
      åkrar och vingårdar och göra eder alla till över- och
      underhövitsmän?
      >1 Sam. 8,14.
  8.  Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har
      uppenbarat för mig att min son har slutit förbund med Isais
      son.  Ingen av eder bekymrar sig så mycket om mig, att han har
      uppenbarat det för mig.  Min son har ju uppeggat min tjänare till
      att stämpla mot mig, såsom nu sker.»
      >1 Sam. 18,3. 20,16.
  9.  Edoméen Doeg, som ock stod där bland Sauls tjänare, svarade då
      och sade: »Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs
      son, i Nob.
      >1 Sam. 21,7. Ps. 52,1 f.
 10.  Denne frågade då HERREN för honom och gav honom reskost; han gav
      honom ock filistéen Goljats svärd.»
      >1 Sam. 21:6, 9.

 11.  Då sände konungen och lät kalla till sig prästen Ahimelek,
      Ahitubs son, och hela hans faders hus, prästerna i Nob.  Och de
      kommo alla till konungen.
 12.  Då sade Saul: »Hör mig, du Ahitubs son.»  Han svarade: »Jag hör
      dig, min herre.»
 13.  Saul sade till honom: »Varför haven I sammansvurit eder mot mig,
      du och Isais son, i det att du har givit honom bröd och svärd
      och frågat Gud för honom, så att han skulle kunna sätta sig upp
      mot mig och stämpla mot mig, såsom nu sker?»
 14.  Ahimelek svarade konungen och sade: »Vem bland alla dina tjänare
      är väl så betrodd som David, han som därtill är konungens måg
      och hövding för din livvakt och högt ärad i ditt hus?
      >1 Sam. 18,27.
 15.  Är det då nu för första gången som jag har frågat Gud för honom?
      Bort det!  Icke må konungen lägga mig, sin tjänare, och hela min
      faders hus något till last, ty din tjänare visste alls intet om
      allt detta.»
 16.  Men konungen sade: »Du måste döden dö, Ahimelek, du själv och
      hela din faders hus.»
 17.  Och konungen sade till drabanterna som stodo där omkring honom:
      »Träden fram och döden HERRENS präster; ty också de hålla med
      David; och fastän de visste att han flydde, uppenbarade de det
      icke för mig.»  Men konungens tjänare ville icke uträcka sina
      händer till att stöta ned HERRENS präster.
 18.  Då sade konungen till Doeg: »Träd du fram och stöt ned
      prästerna.»  Edoméen Doeg trädde då fram och stötte ned prästerna
      och dödade på den dagen åttiofem män som buro linne-efod.
      >2 Mos. 28,40.
 19.  Och invånarna i präststaden Nob blevo slagna med svärdsegg, både
      män och kvinnor, både barn och spenabarn; också fäkreatur, åsnor
      och får blevo slagna med svärdsegg.
      >1 Sam. 21,1.
 20.  Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar,
      kom undan, och denne flydde bort till David.
 21.  Och Ebjatar omtalade för David att Saul hade dräpt HERRENS
      präster.
 22.  Då sade David till Ebjatar: »Jag förstod redan då att edoméen
      Doeg, eftersom han var där, skulle omtala allt för Saul.  Det är
      jag som är orsaken till att hela din faders hus har förgåtts.
      >1 Sam. 21,7.
 23.  Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som står efter mitt liv,
      han står ock efter ditt liv.  Hos mig är du i gott förvar.»