Första Samuelsboken, 9 Kapitlet
Saul utses av Herren till konung genom
Samuel.
1. I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till
Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit;
och han var en rik man.
>1 Sam. 14,51.
2. Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och fager man; bland
Israels barn fanns ingen man som var fagrare än han; han var
huvudet högre än allt folket.
3. Nu hade Kis', Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom;
därför sade Kis till sin son Saul: »Tag med dig en av tjänarna
och stå upp och gå åstad och sök efter åsninnorna.»
4. Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genom
Salisalandet; men de funno dem icke. Så gingo de genom
Saalimslandet, men där voro de icke; sedan gick han genom
Benjamins land, men de funno dem icke heller där.
5. När de så hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren
som han hade med sig: »Kom, låt oss gå hem igen; min fader kunde
eljest, stället för att tänka på åsninnorna, bliva orolig för
vår skull.»
6. Men han svarade honom: »Se, i denna stad finnes en gudsman; han
är en ansedd man; allt vad han säger, det sker. Låt oss nu gå
dit; måhända kan han säga oss något om den färd vi hava
företagit oss.»
7. Då sade Saul till sin tjänare: »Men om vi gå dit, vad skola vi
då taga med oss åt mannen? Brödet är ju slut i våra ränslar, och
vi hava icke heller någon annan gåva att taga med oss åt
gudsmannen. Eller vad hava vi väl?»
>1 Kon. 14,3. 2 Kon. 4,42.
8. Tjänaren svarade Saul ännu en gång och sade: »Se, här har jag i
min ägo en fjärdedels sikel silver; den vill jag giva åt
gudsmannen, för att han må säga oss vilken väg vi böra gå.»
9. (Fordom sade man så i Israel, när man gick för att fråga Gud:
»Kom, låt oss gå till siaren.» Ty den som man nu kallar profet
kallade man fordom siare.)
>4 Mos. 12,6.
10. Saul sade till sin tjänare: »Ditt förslag är gott; kom, låt oss
gå.» Så gingo de till staden där gudsmannen fanns.
11. När de nu gingo uppför höjden där staden låg, träffade de några
flickor som hade gått ut för att hämta vatten; dem frågade de:
»Är siaren här?»
12. De svarade dem och sade: »Ja, helt nära. Skynda dig nu, ty han
har i dag kommit till staden; folket firar nämligen i dag en
offerfest på offerhöjden.
13. Om I nu gån in i staden, träffen I honom, innan han går upp på
höjden till måltiden, ty folket äter icke, förrän han
kommer. Han skall välsigna offret; först sedan begynna de
inbjudna att äta. Gån därför nu ditupp, ty just nu kunnen I
träffa honom.»
14. Så gingo de upp till staden. Och just när de kommo in i staden,
mötte de Samuel, som var stadd på väg upp till offerhöjden.
15. Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat för Samuel och
sagt:
16. »I morgon vid denna tid skall jag sända till dig en man från
Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt
folk Israel; han skall frälsa mitt folk ifrån filistéernas
hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har
kommit till mig.»
>2 Mos. 3,9.
17. När nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen:
»Se där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skall
styra mitt folk.»
18. Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: »Säg mig var
siaren bor.»
19. Samuel svarade Saul och sade: »Jag är siaren. Gå före mig upp på
offerhöjden, ty I skolen äta där med mig i dag. Men i morgon
vill jag låta dig gå; och om allt vad du har på hjärtat vill jag
giva dig besked.
20. Och vad angår åsninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta
för dig, skall du icke bekymra dig för dem, ty de äro
återfunna. Vem tillhör för övrigt allt vad härligt är i Israel,
om icke dig och hela din faders hus?»
21. Saul svarade och sade: »Jag är ju en benjaminit, från en av de
minsta stammarna i Israel, och min släkt är ju den ringaste
bland alla släkter i Benjamins stammar. Varför talar du då till
mig på det sättet?»
22. Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem upp i salen
och gav dem plats överst bland de inbjudna, vilka voro vid pass
trettio män.
23. Och Samuel sade till kocken: »Giv hit det stycke som jag gav
dig, och som jag sade att du skulle förvara hos dig.»
24. Då tog kocken fram lårstycket med vad därtill hörde, och satte
det fram för Saul; och Samuel sade: »Se, här sättes nu fram för
dig det som har blivit sparat; ät därav. Ty just för denna stund
blev det undanlagt åt dig, då när jag sade att jag hade inbjudit
folket.» Så åt Saul den dagen med Samuel.
25. Därefter gingo de ned från offerhöjden och in i staden. Sedan
samtalade han med Saul uppe på taket.
26. Men bittida följande dag, när morgonrodnaden gick upp, ropade
Samuel uppåt taket till Saul och sade: »Stå upp, så vill jag
ledsaga dig till vägs.» Då stod Saul upp, och de gingo båda
åstad, han och Samuel.
>5 Mos. 22,8.
27. När de så voro på väg ned mot ändan av staden, sade Samuel till
Saul: »Säg till tjänaren att han skall gå före oss» -- och han
fick gå -- »men du själv må nu stanna här, så vill jag låta dig
höra vad Gud har talat.»
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/09_09.html
