Bibeln / Rut, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                           Rut, 3 Kapitlet

                        Rut vid Boas' fötter.

  1.  Och hennes svärmoder Noomi sade till henne: »Min dotter, jag
      vill söka skaffa dig ro, för att det må gå dig väl.
  2.  Så hör då: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit
      tillsammans, är ju vår frände.  Och just i natt kastar han korn
      på sin tröskplats.
  3.  Så två dig nu och smörj dig och kläd dig, och gå ned till
      tröskplatsen.  Men laga så, att mannen icke får se dig, förrän
      han har ätit och druckit.
  4.  När han då lägger sig, så se efter, var han lägger sig, och gå
      dit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; han
      skall då själv säga dig vad du bör göra.»
  5.  Hon svarade: »Allt vad du säger vill jag göra.»

  6.  Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde alldeles såsom
      hennes svärmoder hade bjudit henne.
  7.  Ty när Boas hade ätit och druckit, så att hans hjärta blev
      glatt, och sedan han hade gått åstad och lagt sig invid
      sädeshögen, kom hon oförmärkt och lyfte upp täcket vid hans
      fötter och lade sig där.
  8.  Vid midnattstiden blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt och
      fick då se en kvinna ligga vid hans fötter.
  9.  Och han sade: »Vem är du?»  Hon svarade: »Jag är Rut, din
      tjänarinna.  Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, ty du är
      min bördeman.»
 10.  Då sade han: »Välsignad vare du av HERREN, min dotter!  Du har nu
      givit ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du
      icke har lupit efter unga män, vare sig fattiga eller rika.
 11.  Så frukta nu icke, min dotter; allt vad du säger vill jag göra
      dig.  Ty allt folket i min stad vet att du är en rättskaffens
      kvinna.
 12.  Nu är det visserligen sant att jag är din bördeman; men en annan
      bördeman finnes, som är närmare än jag.
 13.  Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter
      bördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN lever.  Ligg
      nu kvar ända till morgonen.»

 14.  Så låg hon vid hans fötter ända till morgonen, men hon fick stå
      upp, innan ännu någon kunde känna igen den andre; ty han tänkte:
      »Det får icke bliva känt att kvinnan har kommit hit till
      tröskplatsen.»
 15.  Och han sade: »Räck hit manteln som du har på dig, och håll fram
      den.»  Och hon höll fram den.  Då mätte han upp sex mått korn och
      gav henne att bära; därefter gick hon in i staden.

 16.  Och när hon kom till sin svärmoder, sade denna: »Huru har det
      gått för dig, min dotter?»  Då berättade hon för henne allt vad
      mannen hade gjort mot henne;
 17.  och hon sade: »Dessa sex mått korn gav han mig, i det han sade:
      'Du skall icke komma tomhänt hem till din svärmoder.'»
 18.  Då svarade hon: »Bida, min dotter, till dess du får se huru
      saken avlöper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre
      han i dag för saken till sitt slut.»