Bibeln / Rut, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                           Rut, 1 Kapitlet

               Elimelek utvandrar till Moabs land.  Hans
                hustru återvänder efter hans död till
                  Bet-Lehem och med henne Rut, hennes
                              sonhustru.

  1.  På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet.  Då
      drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina
      båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.
  2.  Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans båda söner
      Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, från Bet-Lehem i Juda.
      Så kommo de nu till Moabs land och vistades där.
  3.  Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina båda
      söner.
  4.  Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och
      den andra Rut.
  5.  Och sedan de hade bott där vid pass tio år, dogo också de båda,
      Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina båda söner
      och sin man.
  6.  Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från
      Moabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett
      till sitt folk och givit det bröd.

  7.  Så begav hon sig, jämte sina båda sonhustrur, från det ställe
      där hon hade vistats.  Men när de nu gingo sin väg fram, för att
      komma tillbaka till Juda land,
  8.  sade Noomi till sina båda sonhustrur: »Vänden om och gå hem
      igen, var och en till sin moder.
  9.  HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de båda
      döda och mot mig.  HERREN give eder att I mån finna ro, var i sin
      mans hus.»  Därefter kysste hon dem.  Men de brusto ut i gråt
 10.  och sade till henne: »Nej, vi vilja följa med dig tillbaka till
      ditt folk.»
 11.  Men Noomi svarade: »Vänden om, mina döttrar.  Varför skullen I gå
      med mig?  Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka
      kunna bliva män åt eder?
 12.  Vänden om, mina döttrar, och gån hem, ty jag är nu för gammal
      att överlämna mig åt en man.  Och om jag än kunde tänka: 'Jag har
      ännu hopp', ja, om jag ock redan i natt överlämnade mig åt en
      man och så verkligen födde söner,
 13.  icke skullen I därför vänta, till dess att de hade blivit
      fullvuxna, icke skullen I därför stänga eder inne och förbliva
      utan män?  Bort det, mina döttrar!  Jag känner redan bedrövelse
      nog för eder skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.»
 14.  Då brusto de åter ut i gråt.  Och Orpa kysste sin svärmoder till
      avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne.
 15.  Då sade hon: »Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk
      och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.»
 16.  Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända
      tillbaka ifrån dig.  Ty dit du går vill ock jag gå, och där du
      stannar vill ock jag stanna.  Ditt folk är mitt folk, och din Gud
      är min Gud.
 17.  Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven.
      HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden
      kommer att skilja mig från dig.»
 18.  Då hon nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med
      henne, upphörde hon att tala därom med henne.

 19.  Så gingo de båda med varandra, till dess att de kommo till
      Bet-Lehem.  Och när de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i
      rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: »Detta är ju
      Noomi!»
 20.  Men hon sade till dem: »Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig
      Mara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma över
      mig.
 21.  Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma
      tillbaka.  Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnat
      emot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?»

 22.  Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i
      det hon vände tillbaka från Moabs land.  Och de kommo till
      Bet-Lehem, när kornskörden begynte.