Domarboken, 8 Kapitlet
Efraimiternas knot. Segern över
midjaniterna fullföljd. Gideons vägran
att bliva konung. Hans efod i Ofra. Hans
söner. Hans död och begravning.
1. Men Efraims män sade till honom: »Huru har du kunnat handla så
mot oss? Varför bådade du icke upp oss, när du drog ut till
strid mot Midjan?» Och de foro häftigt ut mot honom.
>Dom. 12,1.
2. Han svarade dem: »Vad har jag då uträttat i jämförelse med
eder? Är icke Efraims efterskörd bättre än Abiesers
vinbärgning?
> Dom. 6,11, 34.
3. I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hövdingarna Oreb
och Seeb. Vad har jag kunnat uträtta i jämförelse med eder?» Då
han så talade, stillades deras vrede mot honom.
4. När sedan Gideon kom till Jordan, gick han över jämte de tre
hundra män som han hade med sig; och de voro trötta av
förföljandet.
5. Han sade därför till männen i Suckot: »Given några kakor bröd åt
folket som följer mig, ty de äro trötta; se, jag är nu i färd
med att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.»
6. Men de överste i Suckot svarade: »Har du då redan Seba och
Salmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att vi skola giva bröd
åt din här?»
7. Gideon sade »Nåväl; när HERREN, giver Seba och Salmunna i min
hand, skall jag söndertröska edert kött med ökentörnen och
tistlar.»
8. Så drog han vidare därifrån upp till Penuel och talade på samma
sätt till dem som voro där; och männen i Penuel gåvo honom samma
svar som männen i Suckot hade givit.
9. Då sade han ock till männen i Penuel: »När jag kommer
välbehållen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.»
10. Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin här hos
sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av
österlänningarnas hela här; ty de stupade utgjorde ett hundra
tjugu tusen svärdbeväpnade män.
11. Och Gideon drog upp på karavanvägen, öster om Noba och Jogbeha,
och överföll hären, där den låg sorglös i sitt läger.
>Mos. 32,35, 42.
12. Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han
tog de två midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fånga
och skingrade hela hären.
13. När därefter Gideon, Joas' son, vände tillbaka från striden, ned
från Hereshöjden,
14. fick han fatt på en ung man, en av invånarna i Suckot, och
utfrågade denne, och han måste skriva upp åt honom de överste i
Suckot och de äldste där, sjuttiosju män.
15. När han sedan kom till männen i Suckot, sade han: »Se här äro nu
Seba och Salmunna, om vilka I hånfullt saden till mig: 'Har du
redan Seba och Salmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att vi
skola giva bröd åt dina trötta män?'»
16. Därefter lät han gripa de äldste i staden och tog ökentörnen och
tistlar och lät männen i Suckot få känna dem.
17. Och tornet i Penuel rev han ned och dräpte männen i staden.
18. Och till Seba och Salmunna sade han: »Hurudana voro de män som I
dräpten på Tabor?» De svarade: »De voro lika dig; var och en såg
ut såsom en konungason.»
19. Han sade: »Då var det mina bröder, min moders söner. Så sant
HERREN lever: om I haden låtit dem leva, skulle jag icke hava
dräpt eder.»
20. Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: »Stå upp och dräp
dem.» Men gossen drog icke ut sitt svärd, ty han var försagd,
eftersom han ännu var allenast en gosse.
21. Då sade Seba och Salmunna: »Stå upp, du själv, och stöt ned oss;
ty sådan mannen är, sådan är ock hans styrka.» Så stod då Gideon
upp och dräpte Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning de
prydnader som sutto på deras kamelers halsar.
>PS. 83,12.
22. Och israeliterna sade till Gideon: »Råd du över oss, och såsom
du så ock sedan din son och din sonson; ty du har frälst oss ur
Midjans hand.»
23. Men Gideon svarade dem: »Jag vill icke råda över eder, och min
son skall icke heller råda över eder, utan HERREN skall råda
över eder.»
24. Och Gideon sade ytterligare till dem: »Ett vill jag dock begära
av eder: var och en av eder må giva mig den näsring han har fått
såsom byte.» Ty midjaniterna buro näsringar av guld, eftersom de
voro ismaeliter.
25. De svarade: »Ja, vi vilja giva dig dem.» Och de bredde ut ett
kläde, och var och en kastade på detta den näsring han hade fått
såsom byte.
26. Och guldringarna, som han hade begärt, befunnos väga ett tusen
sju hundra siklar i guld -- detta förutom de halsprydnader, de
örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska konungarna
hade burit, och förutom de kedjor som hade suttit på deras
kamelers halsar.
27. Och Gideon lät därav göra en efod och satte upp den i sin stad,
Ofra; och hela Israel lopp där i trolös avfällighet efter
den. Och den blev för Gideon och hans hus till en snara.
>2 Mos. 28,4, 6 f f. Dom. 17,5.
28. Så blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer
sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon
levde.
>Dom 3,11.
29. Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt
hus.
30. Och Gideon hade sjuttio söner, som hade utgått från hans länd,
ty han ägde många hustrur.
31. En bihustru som han hade i Sikem födde honom ock en son; denne
gav han namnet Abimelek.
32. Och Gideon, Joas' son, dog i en god ålder och blev begraven i
sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra
33. Men när Gideon var död, begynte Israels barn åter i trolös
avfällighet löpa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till
gud åt sig.
>Dom.9,4.
34. Israels barn tänkte icke på HERREN, sin Gud, som hade räddat
dem från alla deras fienders hand runt omkring.
35. Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek, till
gengäld för allt det goda som han hade gjort mot Israel.
>Dom. 9,5 f.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/07_08.html
