Bibeln / Josua, 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                          Josua, 5 Kapitlet

               Israels barn omskäras.  Påskhögtid hålles
                     i Kanaan, och mannat upphör.
                    Hövitsmannen över Herrens här.

  1.  Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra
      sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN
      hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan
      vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade
      icke längre mod att stå emot Israels barn.
  2.  Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och
      omskär åter Israels barn, för andra gången.»
  3.  Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid
      Förhudshöjden.
  4.  Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av
      mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade
      dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.
  5.  Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget
      blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen
      under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
  6.  Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid
      alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten,
      förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock
      HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med
      ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av
      mjölk och honung.
  7.  Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem
      omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit
      omskurna under vägen.
  8.  Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där
      de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.
  9.  Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat[1] från
      eder Egyptens smälek.»  Och detta ställe fick namnet Gilgal[1],
      såsom det heter ännu i dag.
 10.  Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid
      den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.
 11.  Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax
      av landets säd, just på den dagen.
 12.  Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd,
      och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av
      landet Kanaans avkastning.
 13.  Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han
      lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett
      draget svärd i sin hand.  Då gick Josua fram till honom och
      frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»
 14.  Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag
      har just nu kommit hit.»  Då föll Josua ned till jorden på sitt
      ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min
      herre att säga till sin tjänare?»
 15.  Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina
      skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.»  Och Josua
      gjorde så.

[1]  De båda orden hava i hebreiskan likhet med varandra.