Bibeln / Tredje Mosebok (Leviticus), 17 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Tredje Mosebok (Leviticus), 17 Kapitlet

                  Bestämmelser om slakt.  Förbud att
                förtära blod, så ock kött av självdöda
                          eller rivna djur.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till
      dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:

  3.  Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktar
      ett fäkreatur eller ett lamm eller en get,
  4.  utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för
      att frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENS
      tabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsom
      blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
      utrotas ur sitt folk.
  5.  Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de pläga
      slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets
      ingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åt
      HERREN.
  6.  Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången
      till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en
      välbehaglig lukt för HERREN.
  7.  Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som
      de i trolös avfällighet löpa efter.  Detta skall vara en evärdlig
      stadga för dem från släkte till släkte.

  8.  Och du skall säga till dem:

      Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
      dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
  9.  och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att
      offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.

 10.  Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
      dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot
      honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
 11.  Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till
      altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är
      det som bringar försoning, genom själen som är däri.
 12.  Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtära
      blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller
      förtära blod.

 13.  Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo
      ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel,
      sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och
      övertäcka det med jord.
 14.  Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som
      innehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolen
      icke förtära något kötts blod.  Ty blodet är allt kötts själ; var
      och en som förtär det skall utrotas.
 15.  Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur,
      evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och
      bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han
      ren.
 16.  Men om han icke tvår sina kläder och icke badar sin kropp kommer
      han att bära på missgärning.