Bibeln / Tredje Mosebok (Leviticus), 10 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Tredje Mosebok (Leviticus), 10 Kapitlet

               Arons söners synd och straff.  Förbud för
                 prästerna att under sin tjänstgöring
               dricka vin.  Prästernas andel av offren.

  1.  Men Arons söner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
      eld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENS
      ansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dem
      befallning om.
  2.  Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de föllo
      döda ned inför HERRENS ansikte.
  3.  Och Mose sade till Aron: »Detta är vad HERREN har talat och
      sagt:
        På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig,
        och inför allt folket bevisa mig härlig.»
      Och Aron teg stilla.
  4.  Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
      Ussiels söner, och sade till dem: »Träden fram och bären edra
      fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.»
  5.  Då trädde de fram och buro bort dem i deras livklädnader,
      utanför lägret, såsom Mose hade sagt.
  6.  Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar:
      »I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder
      edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över
      hela menigheten.  Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta
      över denna brand som HERREN har upptänt.
  7.  Och I skolen icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, på
      det att I icke mån dö; ty HERRENS smörjelseolja är på eder.»
      Och de gjorde såsom Mose hade sagt.

  8.  Och HERREN talade till Aron och sade:
  9.  »Varken du själv eller dina söner må dricka vin eller starka
      drycker, när I skolen gå in i uppenbarelsetältet, på det att I
      icke mån dö.  Det skall vara en evärdlig stadga för eder från
      släkte till släkte.
 10.  I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
      rent;
 11.  och I skolen lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har
      kungjort för dem genom Mose.»

 12.  Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
      kvarlevande söner: »Tagen det spisoffer som har blivit över av
      HERRENS eldsoffer, och äten det osyrat vid sidan av altaret, ty
      det är högheligt.
 13.  I skolen äta det på en helig plats; ty det är din och dina
      söners stadgade rätt av HERRENS eldsoffer; så är mig bjudet.
 14.  Och viftoffersbringan och offergärdslåret skola ätas av dig, och
      av dina söner och dina döttrar jämte dig, på en ren plats, ty de
      äro dig givna såsom din och dina söners stadgade rätt av Israels
      barns tackoffer.
 15.  Jämte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergärdslåret och
      viftoffersbringan bäras fram för att viftas såsom ett viftoffer
      inför HERRENS ansikte; och de skola såsom en evärdlig rätt
      tillhöra dig och dina söner jämte dig, såsom HERREN har bjudit.»

 16.  Och Mose frågade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
      uppbränd.  Då förtörnades han på Eleasar och Itamar, Arons
      kvarlevande söner, och sade:
 17.  »Varför haven I icke ätit syndoffret på den heliga platsen?  Det
      är ju högheligt.  Och han har givit eder det, för att I skolen
      borttaga menighetens missgärning och bringa försoning för dem
      inför HERRENS ansikte.
 18.  Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
      därför skullen I på heligt område hava ätit upp köttet, såsom
      jag hade bjudit.»
 19.  Men Aron sade till Mose: »Se, de hava i dag offrat sitt
      syndoffer och sitt brännoffer inför HERRENS ansikte, och mig har
      vederfarits vad du vet.  Om jag nu i dag åte syndofferskött,
      skulle detta vara HERREN välbehagligt?»
 20.  När Mose hörde detta, var han till freds.