Bibeln / Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet

               Lagar om trälar och om skador till liv,
                           lem och egendom.

  1.  Dessa äro de rätter som du skall förelägga dem:
  2.  Om du köper en hebreisk träl, skall han tjäna i sex år, men på
      det sjunde skall han givas fri, utan lösen.
      >3 Mos. 25,40. 5 Mos. 15,12. Jer. 34,14.
  3.  Har han kommit allena, så skall han givas fri allena; var han
      gift, så skall hans hustru givas fri med honom.
  4.  Har hans herre givit honom en hustru, och har denna fött honom
      söner eller döttrar, så skola hustrun och hennes barn tillhöra
      hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
  5.  Men om trälen säger: »Jag har min herre, min hustru och mina
      barn så kära, att jag icke vill givas fri»,
  6.  då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid
      dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans
      öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen.
      >5 Mos. 16,17.

  7.  Om någon säljer sin dotter till trälinna, så skall hon icke
      givas fri såsom trälarna givas fria.
  8.  Misshagar hon sin herre, sedan denne förut har ingått
      förbindelse med henne, så låte han henne köpas fri.  Till
      främmande folk have han icke makt att sälja henne, när han så
      har handlat trolöst mot henne.
  9.  Men om han låter sin son ingå förbindelse med henne, så förunne
      han henne döttrars rätt.
 10.  Tager han sig ännu en hustru, så göre han icke någon minskning i
      den förras kost, beklädnad eller äktenskapsrätt.
 11.  Om han icke låter henne njuta sin rätt i dessa tre stycken, så
      skall hon givas fri, utan lösen och betalning.

 12.  Den som slår någon, så att han dör, han skall straffas med
      döden.
      >1 Mos. 9,6. 3 Mos. 24,17. 4 Mos. 36,16 f. Matt. 26,52.
 13.  Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lät
      denne oförvarandes träffas av hans hand, så skall jag anvisa dig
      en ort dit han kan fly.
      >4 Mos. 36,6,22 f. 5 Mos. 4,41 f. 19,1 f. Jos. 20,2 f.
 14.  Men om någon begår det dådet att han dräper sin nästa med list,
      så skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han
      måste dö.
      >1 Kon. 2,28 f.
 15.  Den som slår sin fader eller sin moder, han skall straffas med
      döden.
 16.  Den som stjäl en människa, vare sig han sedan säljer den stulne,
      eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med döden.
      >5 Mos. 24,7.
 17.  Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, han
      skall straffas med döden.
      >3 Mos. 20,9. 5 Mos. 21,18 f. 27,16. Ords. 20,20.  30,17.
      >Matt. 15,4. Mark. 7,10.

 18.  Om män tvista med varandra, och den ene slår den andre med en
      sten eller med knuten hand, så att denne väl icke dör, men
      bliver sängliggande,
 19.  dock att han sedan kommer sig och kan gå ute, stödd vid sin
      stav, så skall den som slog honom vara fri ifrån straff;
      allenast ersätte han honom för den tid han har förlorat och
      besörje sjukvård åt honom.
 20.  Om någon slår sin träl eller sin trälinna med en käpp, så att
      den slagne dör under hans hand, så skall han straffas därför.
 21.  Men om den slagne lever en eller två dagar, skall han icke
      straffas, ty det var hans egna penningar.
 22.  Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till en
      havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest
      ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom
      och betale efter skiljedomares prövning.
 23.  Men om olycka sker, skall liv givas för liv,
      >3 Mos. 24,20 f. 5 Mos 19,21. Matt. 5,38 f.
 24.  öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,
 25.  brännskada för brännskada, sår för sår, blånad för blånad.
 26.  Om någon slår sin träl eller sin trälinna i ögat och fördärvar
      det, så släppe han den skadade fri, till ersättning för ögat.
 27.  Sammalunda, om någon slår ut en tand på sin träl eller sin
      trälinna, så släppe han den skadade fri, till ersättning för
      tanden.

 28.  Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, så skall
      oxen stenas, och köttet må icke ätas; men oxens ägare vara fri
      ifrån straff.
 29.  Men om oxen förut har haft vanan att stångas, och hans ägare har
      blivit varnad, men denne ändå icke tager vara på honom, och oxen
      så dödar någon, man eller kvinna, då skall oxen stenas, och hans
      ägare skall ock dödas.
      >1 Mos. 9,5.
 30.  Men skulle lösepenning bliva denne ålagd, så give han till lösen
      för sitt liv så mycket som ålägges honom.
 31.  Är det en gosse eller en flicka som har blivit stångad av oxen,
      så skall med denne förfaras efter samma lag.
 32.  Men om oxen stångar en träl eller en trälinna, så skall ägaren
      giva åt den stångades herre trettio siklar silver, och oxen
      skall stenas.

 33.  Om någon öppnar en brunn, eller om någon gräver en ny brunn och
      icke täcker över den, och sedan en oxe eller en åsna faller
      däri,
 34.  så skall brunnens ägare giva ersättning i penningar åt djurets
      ägare, men den döda kroppen skall vara hans.
 35.  Om någons oxe stångar en annans oxe, så att denne dör, så skola
      de sälja den levande oxen och dela betalningen för honom och
      därjämte dela den döda kroppen.
 36.  Var det däremot känt att oxen förut hade vanan att stångas, men
      tog hans ägare ändå icke vara på honom, så skall han ersätta oxe
      med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.