Bibeln / Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet

                Jetro besöker Mose.  Domare insättas i
                               Israel.

  1.  Och Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfader, fick höra allt vad
      Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN
      hade fört Israel ut ur Egypten.
  2.  Då tog Jetro, Moses svärfader, med sig Sippora, Moses hustru,
      som denne förut hade sänt hem,
  3.  så ock hennes två söner -- av dessa hade den ene fått namnet
      Gersom[1], »ty», sade Mose, »jag är en främling i ett land som
      icke är mitt»,
      >1 Krön. 23,15.
  4.  och den andre namnet Elieser[2], »ty», sade han, »min faders Gud
      blev mig till hjälp och räddade mig ifrån Faraos svärd».  --
  5.  Då så Jetro, Moses svärfader, kom med Moses söner och hans
      hustru till honom i öknen, där han hade slagit upp sitt läger
      vid Guds berg,
      >2 Mos. 3,1.
  6.  lät han säga till Mose: »Jag, din svärfader Jetro, kommer till
      dig med din hustru och hennes båda söner.»
  7.  Då gick Mose sin svärfader till mötes och bugade sig för honom
      och kysste honom.  Och när de hade hälsat varandra, gingo de in i
      tältet.
  8.  Och Mose förtäljde för sin svärfader allt vad HERREN hade gjort
      med Farao och egyptierna, för Israels skull, och alla de
      vedermödor som de hade haft att utstå på vägen, och huru HERREN
      hade räddat dem.
  9.  Och Jetro fröjdade sig över allt det goda som HERREN hade gjort
      mot Israel, i det han hade räddat dem ur egyptiernas hand.
 10.  Och Jetro sade: »Lovad vare HERREN, som har räddat eder ur
      egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har räddat
      folket undan egyptiernas hand!
 11.  Nu vet jag att HERREN är större än alla andra gudar, ty så
      bevisade han sig, när man handlade övermodigt mot detta folk.»
      >2 Mos. 1,13 f. 5,6 f. 14,18, 27 f. 15,11. Neh. 9,10. Ps. 86,8.
 12.  Och Jetro, Moses svärfader, frambar ett brännoffer och några
      slaktoffer åt Gud; och Aron och alla de äldste i Israel kommo
      och höllo måltid med Moses svärfader inför Gud.

 13.  Dagen därefter satte Mose sig för att döma folket, och folket
      stod omkring Mose från morgonen ända till aftonen.
 14.  Då nu Moses svärfader såg allt vad han hade att beställa med
      folket, sade han: »Vad är det allt du har att bestyra med
      folket?  Varför sitter du här till doms ensam under det att allt
      folket måste stå omkring dig från morgonen ända till aftonen?»
 15.  Mose svarade sin svärfader: »Folket kommer till mig för att
      fråga Gud.
 16.  De komma till mig, när de hava någon rättssak, och jag dömer då
      mellan dem; och jag kungör då för dem Guds stadgar och lagar.»
 17.  Då sade Moses svärfader till honom: »Du går icke till väga på
      det rätta sättet.
 18.  Både du själv och folket omkring dig måsten ju bliva uttröttade;
      ett sådant förfaringssätt är dig för svårt, du kan icke ensam
      bestyra detta.
      >5 Mos. 1,9.
 19.  Så lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett råd, och Gud
      skall vara med dig.  Du må vara folkets målsman inför Gud och
      framlägga deras ärenden inför Gud.
 20.  Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem den
      väg de skola vandra och vad de skola göra.
 21.  Men sök ut åt dig bland allt folket dugande män som frukta Gud,
      pålitliga män som hata orätt vinning, och sätt dessa till
      föreståndare för dem, somliga över tusen, andra över hundra,
      andra över femtio och andra över tio.
      >4 Mos. 11,16 f. 5 Mos. 1,13.
 22.  Dessa må alltid döma folket.  Kommer något viktigare ärende före,
      må de hänskjuta det till dig, men alla ringare ärenden må de
      själva avdöma.  Så skall du göra din börda lättare, därigenom att
      de bära den med dig.
 23.  Om du vill så göra och Gud så bjuder dig, skall du kunna hålla
      ut; och allt folket här skall då kunna gå hem i frid.»

 24.  Och Mose lyssnade till sin svärfaders ord och gjorde allt vad
      denne hade sagt.
 25.  Mose utvalde dugande män ur hela Israel och gjorde dem till
      huvudmän för folket, till föreståndare somliga över tusen, andra
      över hundra, andra över femtio och andra över tio.
 26.  Dessa skulle alltid döma folket.  Alla svårare ärenden skulle de
      hänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle de själva
      avdöma.
 27.  Därefter lät Mose sin svärfader fara hem, och denne begav sig
      till sitt land igen.

[1]  Se 2:22.
[2]  Av hebr. el »Gud» och éser »hjälp».