Bibeln / Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet

               Egypten hemsökes med gräshoppor och med
                               mörker.

  1.  Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao; ty jag har
      tillslutit hans och hans tjänares hjärtan, för att jag skulle
      göra dessa mina tecken mitt ibland dem,
  2.  och för att du sedan skulle kunna förtälja för din son och din
      sonson vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna,
      och vilka tecken jag har gjort bland dem, så att I förnimmen att
      jag är HERREN.»
  3.  Då gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: »Så säger
      HERREN, hebréernas Gud: Huru länge vill du vara motsträvig och
      icke ödmjuka dig inför mig?  Släpp mitt folk, så att de kunna
      hålla gudstjänst åt mig.
  4.  Ty om du icke vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon
      låta gräshoppor komma över ditt land.
  5.  Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; och
      de skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit över
      åt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, som
      växa på marken.
  6.  Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina
      tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina
      faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo
      till på jorden ända till denna dag.»  Och han vände sig om och
      gick ut ifrån Farao.

  7.  Men Faraos tjänare sade till honom: »Huru länge skall denne vara
      oss till förfång?  Släpp männen, så att de kunna hålla gudstjänst
      åt HERREN, sin Gud.  Inser du icke ännu att Egypten bliver
      fördärvat?»
  8.  Då hämtade man Mose och Aron tillbaka till Farao.  Och han sade
      till dem: »I mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN, eder
      Gud.  Men vilka äro nu de som skola gå?»
  9.  Mose svarade: »Vi vilja gå både unga och gamla; vi vilja gå med
      söner och döttrar, med får och fäkreatur; ty en HERRENS högtid
      skola vi hålla.»
 10.  Då sade han till dem: »Må HERREN: vara med eder lika visst som
      jag släpper eder med edra kvinnor och barn!  Där ser man att I
      haven ont i sinnet!
 11.  Nej; I män mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN; det var
      ju detta som I begärden.»  Och man drev dem ut ifrån Farao.

 12.  Och HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över Egyptens land,
      så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp alla
      örter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar.»
 13.  Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät en
      östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten; och
      när det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram med
      sig.
      >Ps. 78,46. 105,34 f. Joel 1,4. Vish. 16,9.
 14.  Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor
      mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av
      gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller
      hädanefter komma.
 15.  De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åto
      upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet
      hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på
      markens örter i hela Egyptens land.

 16.  Då kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: »Jag
      har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
 17.  Men förlåt nu min synd denna enda gång; och bedjen till HERREN,
      eder Gud, att han avvänder allenast denna dödsplåga ifrån mig.»
 18.  Då gick han ut ifrån Farao och bad till HERREN.
 19.  Och HERREN vände om vinden och lät en mycket stark västanvind
      komma; denna fattade i gräshopporna och kastade dem i Röda
      havet, så att icke en enda gräshoppa blev kvar inom Egyptens
      hela område.
 20.  Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppte
      Israels barn.

 21.  Därefter sade HERREN till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen,
      så skall över Egyptens land komma ett sådant mörker, att man kan
      taga på det.»
 22.  Då räckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mörker
      kom över hela Egyptens land i tre dagar.
      >Ps. 105,28. Vish. 17,2.
 23.  Ingen kunde se den andre, och ingen kunde röra sig från sin
      plats i tre dagar.  Men alla Israels barn hade ljust där de
      bodde.
      >Vish. 17,20 f. 18,1.
 24.  Då kallade Farao Mose till sig och sade: »Gån åstad och hållen
      gudstjänst åt HERREN; låten allenast edra får och fäkreatur
      bliva kvar.  Också edra kvinnor och barn må gå med eder.»
 25.  Men Mose sade: »Du måste ock låta oss få slaktoffer och
      brännoffer att offra åt HERREN, vår Gud.
 26.  Också vår boskap måste gå med oss, och icke en klöv får bliva
      kvar; ty därav måste vi taga det varmed vi skola hålla
      gudstjänst åt HERREN, vår Gud.  Och förrän vi komma dit, veta vi
      själva icke vad vi böra offra åt HERREN.»
 27.  Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke ville
      släppa dem.
 28.  Och Farao sade till honom: »Gå bort ifrån mig, och tag dig till
      vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den
      dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.»
 29.  Mose svarade: »Du har talat rätt; jag skall icke vidare komma
      inför ditt ansikte.»