Bibeln / Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                  Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet

               Moses födelse, räddning, uppfostran och
                                flykt.

  1.  Och en man av Levis hus gick åstad och tog till hustru Levis
      dotter.
      >2 Mos. 6,20. 4 Mos. 26,59
  2.  Och hustrun blev havande och födde en son.  Och hon såg att det
      var ett vackert barn och dolde honom i tre månader.
      >1 Krön. 6,3. Apg. 7,20. Hebr. 11,23.
  3.  Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av
      rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och
      satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden.
  4.  Och hans syster ställde sig ett stycke därifrån, för att se huru
      det skulle gå med honom.

  5.  Och Faraos dotter kom ned till floden för att bada, och hennes
      tärnor gingo utmed floden.  När hon nu fick se kistan i vassen,
      sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig.
  6.  Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var
      en gosse, och han grät.  Då ömkade hon sig över honom och sade:
      »Detta är ett av de hebreiska barnen.»
  7.  Men hans syster frågade Faraos dotter: »Vill du att jag skall gå
      och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet
      åt dig?»
  8.  Faraos dotter svarade henne: »Ja, gå.»  Då gick flickan och
      kallade dit barnets moder.
  9.  Och Faraos dotter sade till henne: »Tag detta barn med dig, och
      amma upp det åt mig, så vill jag giva dig lön därför.»  Och
      kvinnan tog barnet och ammade upp det.
 10.  När sedan gossen hade vuxit upp; förde hon honom till Faraos
      dotter, och denna upptog honom såsom sin son och gav honom
      namnet Mose[1], »ty», sade hon, »ur vattnet har
      jag dragit upp[2] honom».
      >Apg. 7,21.

 11.  På den tiden hände sig att Mose, sedan han hade blivit stor,
      gick ut till sina bröder och såg på deras trälarbete.  Och han
      fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans
      bröder.
      >Apg. 7,23 f. Hebr. 11,24 f.
 12.  då vände han sig åt alla sidor, och när han såg att ingen annan
      människa fanns där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i
      sanden.
 13.  Dagen därefter gick han åter ut och fick då se två hebreiska män
      träta med varandra.  Då sade han till den som gjorde orätt:
      »Skall du slå din landsman?»
 14.  Han svarade: »Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
      Vill du dräpa mig, såsom du dräpte egyptiern?»  Då blev Mose
      förskräckt och tänkte: »Så har då saken blivit känd.»
 15.  Också fick Farao höra om denna sak och ville dräpa Mose.  Men
      Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land;
      där satte han sig vid en brunn.

 16.  Och prästen i Midjan hade sju döttrar.  Dessa kommo nu för att
      hämta upp vatten och skulle fylla hoarna för att vattna sin
      faders får.
 17.  Då kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp
      och hjälpte dem och vattnade deras får.
 18.  När de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: »Varför
      kommen I så snart hem i dag?»
 19.  De svarade: »En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna; därtill
      hämtade han upp vatten åt oss och vattnade fåren.»
 20.  Då sade han till sina döttrar: »Var är han då?  Varför läten I
      mannen bliva kvar där?  Inbjuden honom att komma och äta med
      oss».
 21.  Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt
      Mose sin dotter Sippora till hustru.
 22.  Hon födde en son, och han gav honom namnet Gersom, »ty», sade
      han, »jag är en främling[3] i ett land som icke är mitt».
      >2 Mos. 18,3.

 23.  Så förflöt en lång tid, och därunder dog konungen i Egypten.
      Men Israels barn suckade över sin träldom och klagade; och deras
      rop över träldomen steg upp till Gud.
      >4 Mos. 20,16
 24.  Och Gud hörde deras jämmer, och Gud tänkte på sitt förbund med
      Abraham, Isak och Jakob.
 25.  Och Gud såg till Israels barn, och Gud lät sig vårda om dem.

[1]  Hebr. Mosché.
[2]  Hebr. maschá.
[3]  Hebr. ger.