Bibeln / Första Mosebok (Genesis), 33 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Första Mosebok (Genesis), 33 Kapitlet

                        Jakobs och Esaus möte.

  1.  Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra
      hundra man.  Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de
      båda tjänstekvinnorna.
  2.  Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med
      hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.
  3.  Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned
      till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
  4.  Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom
      om halsen och kysste honom; och de gräto.
  5.  Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och
      barnen, sade han: »Vilka äro dessa som du har med dig?»  Han
      svarade: »Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare.»
  6.  Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
  7.  Därefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
      Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
  8.  Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag
      mötte?»  Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon.»
  9.  Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder.»
 10.  Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ögon, så
      tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt
      ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så
      gunstigt har tagit emot mig.
 11.  Tag hälsningsskänkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
      varit mig nådig, och jag har allt fullt upp.»  Och han bad honom
      så enträget, att han tog emot dem.

 12.  Och Esau sade: »Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå
      framför dig.»
 13.  Men han svarade honom: »Min herre ser själv att barnen äro
      späda, och att jag har med mig får och kor som giva di; driver
      man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden.
 14.  Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag
      komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför
      mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min
      herre i Seir.»
 15.  Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del
      av mitt folk.»  Men han svarade: »Varför så?  Må jag allenast
      finna nåd för min herres ögon.»
 16.  Så vände Esau om, samma dag, och tog vägen till Seir.

 17.  Men Jakob bröt upp och drog till Suckot och byggde sig där ett
      hus.  Och åt sin boskap gjorde han lövhyddor[1];
      därav fick platsen namnet Suckot.

 18.  Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till
      Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt läger utanför
      staden.
 19.  Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han
      av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.
 20.  Och han reste där ett altare och kallade det
      El-Elohe-Israel[2].

[1]  Hebr. suckót.
[2]  D. ä. Gud, Israels Gud.