Bibeln / Första Mosebok (Genesis), 26 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Första Mosebok (Genesis), 26 Kapitlet

               Isak i Gerar och Beer-Seba.  Förnyelse av
                   löftet till Abraham.  Förbund med
                       Abimelek.  Esaus hustrur.

  1.  Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den
      som hade varit förut, i Abrahams tid.  Då begav sig Isak till
      Abimelek, filistéernas konung, i Gerar.
  2.  Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned
      till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
  3.  Stanna såsom främling här i landet; jag skall vara med dig och
      välsigna dig, ty åt dig och din säd skall jag giva alla dessa
      länder, och skall hålla den ed som jag har svurit din fader
      Abraham.

  4.  Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och
      jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola
      alla folk på jorden välsigna sig[1],
  5.  därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag
      har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.»
  6.  Så stannade Isak kvar i Gerar.

  7.  Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han:
      »Hon är min syster.»  Han fruktade nämligen för att säga att hon
      var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då
      dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att
      skåda.»
  8.  Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då
      Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att
      han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.
  9.  Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Hon är ju din
      hustru; huru har du då kunnat säga: 'Hon är min syster'?»  Isak
      svarade honom: »Jag fruktade att jag annars skulle bliva dödad
      för hennes skull.»
 10.  Då sade Abimelek: »Vad har du gjort mot oss!  Huru lätt kunde
      det icke hava skett att någon av folket hade lägrat din hustru?
      Och så hade du dragit skuld över oss.»
 11.  Sedan bjöd Abimelek allt folket och sade: »Den som kommer vid
      denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden.»

 12.  Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty
      HERREN välsignade honom.
 13.  Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så
      att han till slut var mycket mäktig.
 14.  Han ägde så många får och fäkreatur och så många tjänare, att
      filistéerna begynte avundas honom.
 15.  Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans
      fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt
      med grus.
 16.  Och Abimelek sade till Isak: »Drag bort ifrån oss; ty du har
      blivit oss alltför mäktig.»
 17.  Då drog Isak bort därifrån och slog upp sitt läger i Gerars dal
      och bodde där.
 18.  Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit
      grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter
      Abrahams död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som
      hans fader hade givit dem.
 19.  Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med
      rinnande vatten.
 20.  Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
      »Vattnet är vårt.»  Då gav han den brunnen namnet
      Esek[2], eftersom de hade kivat med honom.
 21.  Därefter grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
      tvist; då gav han den namnet Sitna[3].
 22.  Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde åter
      en brunn; om den tvistade de icke.  Därför gav han denna namnet
      Rehobot[4], i det han sade: »Nu har ju HERREN
      givit oss utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet.»

 23.  Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.
 24.  Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: »Jag
      är Abrahams, din faders, Gud.  Frukta icke, ty jag är med dig,
      och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min
      tjänare Abrahams skull.»
 25.  Då byggde han där ett altare och åkallade HERRENS namn och slog
      där upp sitt tält.  Och Isaks tjänare grävde där en brunn.

 26.  Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahussat, sin
      vän[5], och Pikol, sin härhövitsman.
 27.  Men Isak sade till dem: »Varför kommen I till mig, I som haten
      mig och haven drivit mig ifrån eder?»
 28.  De svarade: »Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför
      tänkte vi: 'Låt oss giva varandra en ed, vi och du, så att vi
      sluta ett förbund med dig,
 29.  att du icke skall göra oss något ont, likasom vi å vår sida
      icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
      annat än gott och hava låtit dig fara i frid.'  Du är nu HERRENS
      välsignade.»
 30.  Då gjorde han ett gästabud för dem, och de åto och drucko.
 31.  Bittida följande morgon svuro de varandra eden; sedan lät Isak
      dem gå, och de foro ifrån honom i frid.
 32.  Samma dag kommo Isaks tjänare och berättade för honom om den
      brunn som de hade grävt och sade till honom: »Vi hava funnit
      vatten.»
 33.  Och han kallade den Sibea.  Därav heter staden Beer-Seba ännu i
      dag.

 34.  När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit,
      dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
      Elon.
 35.  Men dessa blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.

[1]  Se Välsigna sig i Ordförkl.
[2]  D. ä. kiv.
[3]  D. ä. fientlighet.
[4]  D. ä. utrymme.
[5]  Se Vän i Ordförkl.