Bibeln / Första Mosebok (Genesis), 8 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Första Mosebok (Genesis), 8 Kapitlet

                 Flodens slut.  Noas offer och HERRENS
                                löfte.

  1.  Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de
      boskapsdjur som voro med honom i arken.  Och Gud lät en vind gå
      fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;
  2.  och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet
      från himmelen upphörde.
  3.  Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra
      femtio dagar begynte vattnet avtaga.
  4.  Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade
      arken på Ararats berg.
  5.  Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden.  I tionde
      månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
  6.  Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort
      på arken,
  7.  och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess
      vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
  8.  Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade
      sjunkit undan från marken.
  9.  Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom
      tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden.  Då
      räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
 10.  Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än
      en gång flyga ut ur arken.
 11.  Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett
      friskt olivlöv i sin näbb.  Då förstod Noa att vattnet hade
      sjunkit undan från jorden.
 12.  Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter
      flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

 13.  I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i
      månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden.  Då tog Noa av
      taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.
 14.  Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden
      alldeles torr.
 15.  Då talade Gud till Noa och sade:
 16.  »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners
      hustrur.
 17.  Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både
      fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på
      jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på
      jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»
 18.  Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners
      hustrur.
 19.  Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags
      djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina
      släkten.

 20.  Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena
      fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på
      altaret.
 21.  När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig
      själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för
      människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont
      allt ifrån ungdomen.  Och jag skall härefter icke mer dräpa allt
      levande, såsom jag nu har gjort.
 22.  Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och
      värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»