Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hermann Kutter: De måste. Ett väckelserop till den
sofvande kristenheten. Bemyndigad öfversättning af Berndt
Lundqvist, 309 sid. A.-B. Ekmans förlagsexpedition.
Stockholm 1907. 309 sid. Pris 3 kr.
En socialismens höga visa af en prästman. Så kan man
kort beteckna denna märkliga bok. Förf. är kyrkoherde i
Zürich och han har i hänförande toner sjungit
socialdemokratiens lof. Han är dock själf icke socialdemokrat och vill
ingalunda taga denna i försvar i alla afseenden. Men han ser
och vill lära andra att se Guds finger i den socialdemokratiska
rörelsen och så höja ett väckelserop till den sofvande
kristenheten. Det säger sig själft att detta icke varit möjligt på
annat sätt än genom att fästa blicken endast vid de ideala
momenten i socialdemokratiens sträfvande, korteligen att
idealisera denna och svartmåla kristenheten. På många, många
ställen stötes läsaren af förf:s ensidighet och hårdhet i ton och
uppfattning; detta ej minst i fråga om synden och
socialdemokratiens förnekande af den sid. 147—179. Men trots allt detta
kan man icke undgå att känna sig djupt gripen af förf:s
framställning. Han har tydligen velat väcka de sofvande, och när
sömnen är djup, behöfvas starka ord. Han ser i den
framstormande socialdemokratien en kraft, som är jämförlig med
den, som talade genom de gamle profeterna i Israel och som
besjälade Jesus Kristus. En Stöcker eller Naumann har icke
rätt förstått detta, menar han, och därför har deras verk också
misslyckats trots deras begåfning och storartade arbete. För
att karaktärisera förf:s uppfattning af socialdemokratien och
dess förhållande till evangeliet må vi här aftrycka följande,
hvartill paralleler i mängd finnas i det bredt skrifna arbetet:
»Jesus gör allting nytt. Detta nya kan antingen komma till
stånd så godt som omedelbart eller också först efter en lång och
smärtsam operation. Det första var de första kristna
församlingarnas hopp, hvars enstämmighet alltid låter den invändningen,
att de ju ändå misstagit sig, synas oss rent af märkvärdig;
det senare var det händelsernas verkliga förlopp, i hvilket vi
ännu stå. Vi ha icke anledning att här utbreda oss öfver skälet
till denna förändring. Men att, trots allt, de första kristna i
hufvudsaken ändock icke misstagit sig, det kläda vi i det
påståendet, att denna smärtsamma historia, som vi tala om, icke
förmått fråntaga det väntade Gudsriket något af dess nyhet. —
Vi ha vant oss — och det är ju mycket mänskligt — att
identifiera Guds rike med vår kyrkohistorias religiöst-sedliga
företeelser, sedan väntan på ett särskildt rike tämligen snart —
hur skall jag säga — tråkat ut oss. I dag äro vi i alla fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
