Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Bernhard Risberg: Nya Psalmboksförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den eviga saligheten i himmelen, något som utg. äfven indirekt
bekräftar genom medgifvandet, att ej i »hvarje psalm med
nödvändighet hela» det kristliga trosinnehållet behöfver komma
till uttryck (sid. VIII). Det synes dock redan vara en öfverdrift
att i flertalet psalmer söka inlägga detta, då ju den enskilda
psalmens uppgift är att på ett konkret sätt ge uttryck åt
någon särskild sida af det kristligt religiösa lifvet, och det gör
därför lätt ett schablonmässigt och rent af försvagande intryck
att i den ena psalmen efter den andra oafsedt dess egentliga
ämne läsa t. ex. samma och samma slutönskan.
Vidare röjer sig en tydlig skuggrädsla för mer poetisk
framställning, helst med bilder ur naturlifvet, så att på grund
häraf en hel del psalmer ändrats till mer nyktert-religiös stil.
Så t. ex. i 365:1, där Jag får ej se Guds dag, Som minsta
fågel prisar ändrats till Där allt hans godhet prisar (märk att
den blinde just kan iakttaga fågelsången!), i 383, hvars andra
vers: Och som en stråle fördelar de samlade skyar,
Fridsbudet kommer och glädjen och hoppet förnyar. Ljufligt och
sällt Hälsar det dalar och fält, Hälsar det städer och byar,
nu hos utg. lyder: Ära ske Herren, som låtit sin nåd oss
förnimma, Låtit oss skåda omsider förlossningens timma! Ljuflig
och blid, Låter han glädje och frid Åter ur töcknen framglimma,
eller i 392:6, som förändrats från: Låt ymnigheten flöda
Med glädjen kring vår bygd! Gör landet rikt på gröda, Gör
folket rikt på dygd! Som bröder må vi vandra En stund i gruset
än, Som bröder se hvarandra En gång hos dig igen! till
följande lydelse: Välsigna, hvad du gifver Till näring i vår
bygd! Förlän, att det (?) oss drifver Till kärlek, tro och dygd!
Hjälp oss som bröder ila (!) Mot evighetens vår, Där allt är
fröjd och hvila Och lif, som ej förgår! Sådana poetiskt hållna
psalmer som 391 och 437 äro naturligtvis omskrifna. Är det
verkligen meningen, att poetisk åskådning och framställning å
ena sidan och psalm å andra sidan äro begrepp, som utesluta
hvarandra? Och är det meningen att göra psalmboken så litet
lockande som möjligt för de högre bildade?
Ofta nog — och här kan jag mera sympatisera med utg.
— ha psalmer bearbetats, emedan de i sin diktion hafva allt
för mycket af det gustavianska tidehvarfvets uppstyltade och
pretiösa fraseologi. Hit höra särskildt vissa psalmer af Ödmann,
Åström, Dahl, äfven Wallin, som, om de nu verkligen skola
behållas i psalmboken, svårligen kunna kvarstå oförändrade.
Bäst är utan all fråga att låta dessa psalmer helt utgå, då
deras bibehållande i själfva verket ofta blott är liktydigt med
fullständig nydiktning (i samma versform).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
