Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En af den äldre tidens mest typiska exempel på en äkta
djäfvulsbesvärjelse är en exorcistisk orgie, som utspelades 1714
i en skånsk kyrka. En ung prästman söker där i ett par
timmars tid under församlingens förfäran och hjälp med idelig
psalmsång drifva ut djäfvulen ur en yngre kvinna — hans
egen syster, som tydligen led af svår hysteri. Slutligen bars
hon utmattad och halfdöd hem efter scener, som i
ohygglighet söka sin like.
Mänsklig barmhärtighet och medkänsla fanns dock äfven
trots detta betraktelsesätt. Så yttrar Laurentius Petri i sin
postilla, att så förskräcklig besättelsen än är, det dock finns
något än farligare och skadligare.
»Ty det kan väl ske, att djäfvulen hafver makt öfver en
människas lekamen och hafver dock icke makt öfver själen, såsom
man på många besatta väl kan märka, att, när de hafva någon
liten ro, bedja de och af allt hjärta med gråtande tårar befalla sig
Gudi. Detta är ju tecken nog, att djäfvulen icke råder öfver
hjärtat. Därföre är detta ock en fast värre och svårare plåga, när
kroppen är aller väl helbregda men själen och hjärtat hafver
djäfvulen med girighet, vrede, hat och illvilja».
Var djäfvulstron olycklig för de sinnessjuka och alla dem,
som icke tålte höra tidens djäfvulspredikan, blir den ännu
mera ohygglig i satansförbundet och i det egentliga
häxväsendet, ty där sökes förbindelsen i många fall frivilligt och
medvetet. Särskildt häxväsendet afslöjar ett djupt sedligt och
religiöst förfall.
Beträffande satansförbundet, paktum med djäfvulen,
förskrifning eller hvad det nu må heta, är det egendomligt,
att det nästan uteslutande är män, som söka denna förbindelse.
Också är det ju i allmänhet fråga om hjälp att förvärfva
penningar eller andra medel att vinna framgång och makt. Ofta
tillgripes det i förtviflade lägen såsom en yttersta utväg. Det
gick efter den gamla sats, som man senare med orätt tillskref
den fromme Paracelsus: »Hjälper icke Gud, så hjälpe mig
djäfvulen!» Af de olika formerna var det med eget blod
skrifna och i en kyrkodörr instuckna kontraktet mycket vanligt,
och häri försvor sig vederbörande åt djäfvulen med lif och själ.
Emellertid kan man äfven här spåra en om än ringa ljusning
i dessa från syftets synpunkt sedt ohyggliga företag. Oftast
låg nämligen på djupet det hoppet, att man på något sätt
skulle kunna dra sig ur spelet, sedan ändamålet väl vunnits,
och sålunda föra själen ur den ledes våld. Och här stod
hoppet till prästen, fast det ansågs höra till ett af de allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
