Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteraturanmälan - Kölbing: Die geistige Einwirkung der Person Jesu auf Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rabbinskt-teologiska synpunkter. Vi ämna icke återgifva
Kölbings närmare utförande häraf, utan framhålla blott att han
just här antager en beröring mellan Jesus och Paulus.
Svårigheten att gifva en historisk riktig karraktäristik af
Jesu lif och verk är ju allmänt insedd och den framgår
nogsamt af de många olika försöken. Det är gifvet, att det då
också skall möta stora svårigheter att anställa en jämförelse
mellan den historiske Jesus och Paulus. Kölbing är fullt
medveten härom, ehuru han å andra sidan icke anser nödvändigt
att hängifva sig åt en alltför genomgående skepsis. Säkerligen
innehåller mycket af det väl afvägda, som han säger, sådant
som bör anses vara historiskt riktigt. Men äfven vid läsningen
af Kölbings skrift har man en liflig känsla af, hur långt vi äro
från en konkret och lefvande inblick i Jesu lif och verk; icke
heller hos Kölbing kommer det utöfver mera allmännna
reflektioner, vid hvilka man väl kan anse, att det eller det bör vara
riktigt, men där man icke har någon kontroll på eller garanti
för att man träffat det väsentliga.
Framförallt bör man, så synes det oss, sätta ett stort
frågetecken vid det, som för Kölbing liksom för de forskare, till
hvilka han sluter sig, är ett axiom, nämligen antagandet att Jesu
religiösa medvetande och praxis skulle vara en from judes. Af
de två svårförenliga satserna: 1) Jesus var en from jude, 2) Jesus
var dock olik judarne i allmänhet, och hans verk
mynnade ut i en religionsförsamling, som äfven i det yttre skilde
sig från judendomen, liksom han under hela sin verksamhet
hade att kämpa mot den rådande judendomens representanter
— af dessa två är den senare historiskt viss, hvilket ingalunda
kan sägas om den förra. I stället för att utgå från den förra
såsom från ett axiom för att därur härleda den senare borde
man väl därför, åtminstone försöksvis utgå från den senare för
att därur söka förklara den judekristna traditionen, att Jesus
varit en jude, helst som denna tradition inom sig innehåller
åtskiliga motsägelser. Judarne hade faktiskt en genomgående
tendens att göra det, som i sig var universellt, till specifikt
judiskt. Det är ock rätt betänkligt att utan vidare förkasta
den »johanneiska» traditionen, som i genomsnitt ställer Jesus
i skarp motsats till »judarne» ock vet om en egendomlig
lärjungatyp, »den lärjunge som Jesus älskade», som ordnar Jesu
lif efter de stora högtiderna i Jerusalem, då icke blott judar
utan äfven »hellener» (enligt Schürer »hypsistaorier», El-dyrkare)
draga upp till Jerusalem — och som vidare antyder en nära
relation mellan Jesus och dessa »hellener». Detta så mycket
mer, som äfven enligt den synoptiska traditionen i Apg. 2 den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
