Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afvinnas religiöst och sedligt uppmuntrande synpunkter: den ger
arbetaren möjlighet till familjelif och en sedlig lifsbasis; den
tjänar det hela på ett sätt, som är Gud behagligt; den är en
öfning i pliktuppfyllelse. Af stort intresse är hvad H. i detta
sammanhang har att säga rörande behandlingen i predikan af
arbetets svårigheter, dess ära och glädje, prästens förhållande
till socialdemokratien m. m. Öfverhufvud är detta stycke,
liksom det närmast följande, ett af de mest intressanta i hela
H:s arbete. — Det närmast följande handlar om hvad H. kallar
modem kulturpredikan. Äfven den moderna kulturens rika
fält hör nämligen till de områden, som böra göras till föremål
för predikans behandling. Därvid gäller det särskildt att ha
öppen blick för den nutida bildningens egendomliga uppfattning
af den religiösa lifssfären, något som särskildt framträder t. ex.
vid en jämförelse mellan nutidens och reformationstidens sätt
att bedöma och uppfatta religiösa frågor. Ett hufvuddrag i
det moderna lifvet är det stegrade sinnet för det verkliga; det
är reala lifsmakter hvarefter det frågas. Under denna synpunkt
måste därför kristendomen framställas för moderna
kulturmänniskor, om dessa skola kunna vinnas. Ett annat karaktäristiskt
drag är krafvet på individualitet; en predikan, som skall kunna
verka, måste därför bära prägel af individuellt personligt lif
och öfvertygelse. Men H. varnar för kristendomens
anpassning efter allehanda kritik eller personliga önskningar på
upplysningtidens vis. Likaså för eftergifter i formellt hänseende,
som gå så långt, att bibelspråkets enkelhet och skönhet glömmes
för en flack och uttryckslös internationalism. — Den sista
gruppen predikningar, enligt H:s indelning, äro sådana,
som handla om det direkt kyrkliga lifvet. Dit höra
bekännelsepredikningar, hvarom redan talats i sammanhang med frågan
om bekännelse-troheten, kyrkohistoriska predikningar, som afse
att stärka gemensamhetskänslan inom det kyrkliga samfundet
och kärleken till dess forntid, predikningar vid de fria
organisationernas högtider, då kyrkan ej heller bör draga sig undan,
samt missionspredikningar. För hvardera af dessa lämnas
goda synpunkter.
Innan vi från de problem, som beröra förkunnelsen i
allmänhet, komma in på dem, som afse den enskilda predikans
utformande, återstår ännu spörsmålet om den formella,
gestaltningens och framförandets allmänna grundsatser. Skillnaden
mellan hvad som kan betecknas såsom allmän grundsats och
hvad som rör den enskilda predikan, är emellertid här svårare
att bestämma än vid fråga om innehåll, ändamål o. d. Olika
homiletici förhålla sig därför vid dessa spörmål mycket olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
