Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den andra frågan blir sedan denna: med hvilka föreställningar
söker Jesus vinna sina åhörares vilja för dessa mål, eller m. a. o.
hvilka äro de motiv och kvietiv Jesus använder. Jesu motiv äro
af tre slag: 1) Hvad N. kallar den rationella eller rent
förståndsmässiga motivkretsen d. v. s. då Jesus stöder sina sedliga fordringar
genom att uppvisa de faror synden redan här i lifvet faktiskt
brukar draga med sig. Den källa, hvarur han här öser, är den rent
hvardagliga erfarenheten. Tron spelar därvid ingen roll. Det är
samma motiv, som vi redan förut funnit i många judiska kretsar.
2) den eskatologiska och transcendentalt-eudaimonistiska
motivkretsen. Det är vedergällningen, som här står i förgrunden, tänkt
såsom det inbrytande himmelriket med dess dorn och lön. Denna
vedergällning är dels tänkt såsom jordiskt godt eller ondt dels
såsom en vedergällning »von jenseitiger Art». Enligt den bild af
Jesus, som evangelierna ge, är det denna motivkrets, som i hans
förkunnelse är den förhärskande. Slutligen ha vi 3) den motivkrets,
som vi kunna kalla den idealt-religiösa. Dit höra först a) alla
tankar, som röra sig om begreppet Guds rike. Detta rike är något,
som med Kristus kommit i världen. Det har hos människan
anknytning ej i fruktan eller ’Lohnsucht’, utan i människohjärtats
djupa behof efter ett godt af detta slag. För dess skull skall man
ändra sitt sinne; glädjebudskapet om detta skall man tro. —
Dessa tankar om Gudsriket äro det nya i Kristi förkunnelse. I
den mening Jesus begagnar ordet menas därmed nämligen icke en
framtida, ’jenseitiger Ort’, utan det betecknar Guds herradöme inom
människan, sålunda en andlig realitet, en dyrbar skatt som man
måste söka och finna. Detta rike bestämmer människan till det
goda såsom ett starkt motiv och detta ej blott såsom en lön, utan
i själfva denna realitets ägande ligger redan ett sedligt innehåll.
Denna sista omständighet bildar utgångspunkt för en viktig
tankelinie i Nya testamentet, nämligen att Gud själf hos människan
framkallar hvad han kräfver, en förvandlingsprocess i uppfattningen,
af det etiska, som försiggår under det fortsatta inflytandet af Kristi
person, hvilken ju just skänker kraft till hvad han fordrar.
Hvad Gudsriket f. ö. angår, är det tre tankar, som ofta återkomma
därom och som afse att öka dess kraft såsom motiv α) det är
människans högsta goda, värdt att man för dess skull lämnar allt, β)
Fadern, som vill gifva det, är den helige och allsmäktige; han
skall sörja för att det genomtränger världen. γ) Sonen är vid
uppenbarandet Fadrens verktyg; från att från början ha varit det
nya rikets profet, blir han småningom dess medlare. Detta rikes
art i det mer enskilda framträder i en mängd sentenser eller
liknelser t. ex. om läkaren såsom till för de sjuka, ej de friska,
hvilken betecknar riket såsom en hjälp för de svaga, eller om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
