Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Församlingen’ och ’Predikantens personlighet’ behandla den
påverkan det förstnämnda exklusiva stoffet för predikan röner af
dessa faktorer. — En tredje, förmedlande ståndpunkt intager
A. Krauss (Homiletik 1883). Då religionen afser världens
underkastande under Guds lagar, finns det för förkunnelsen två
kategorier, föremål a) Gud i världen och härskande öfver den,
b) världen i Gud och genom honom fyllande sin bestämmelse.
Till a) höra alla i frälsningshistorien förekommande händelser
och idéer; dessa kunna sammanfattas i kategorierna lag och
evangelium, för hvilkas utveckling genom en rätt bibeltolkning
noggranna regler gifvas. Till b) hör församlingens religiösa
lif, hvilket kan ge antingen dogmatiskt eller etiskt
predikostoff; vidare psykologiska, politiska och från naturlifvet
hämtade ämnen. — I denna diskussion om predikostoffet och dess
källor ställer sig Achelis helt på den biblicistiska ståndpunkten,
för hvilken vi anfört Palmer såsom typ. Sedan han med olika
grunder tillbakavisat dogmatik, etik och bekännelseskrifter och
därvid bl. a. betonat, att de sistnämnda enligt sin egen förklaring
blott äro tidshistoriska dokument, ej oföränderliga läronormer,
stannar han vid Den Heliga Skrift såsom enda källa. Dock
äfven här med en viss restriktion, i det han begränsar
predikans innehåll dels till de delar af skriften, som lämpa sig för
den fullmogna församlingens uppbyggelse i motsats mot sådant
som hör till missionspredikan eller barnundervisningen, dels
till sådant som handlar om frälsningsuppenbarelsen eller
»drifver Kristus». Hvilket innehåll därur skall vinnas, klargöres
sedan genom att genomgå bibelns olika delar. Ur Gamla
testamentet skall behandlas allt, hvarförutan Kristus ej är att
förstå i det Nya, berättelser som äro typer för nytestamentliga
händelser eller exemplifiera religiösa sanningar, och framför
allt profetismen, där lag och evangelium i nästan
nytestamentlig klarhet mötas, samt psalmernas religiösa lif. Däremot ej
de delar, som blott äro gammalisraelitisk folkhistoria eller
uttrycka okristliga eller förkristliga åskådningar, t. ex. i afseende
på vedergällningstron, partikularismen eller de yttersta tingen
o. s. v.[1]
I Nya Testamentet gäller det, att i de historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
