Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den omedelbara afsikten med predikan, och under denna
synpunkt behandlar han sedan, såsom nämndt, alla uppdykande
problem. En annan formulering ger han på s. 1 i II delen,
där han säger: »En kristen är en människa, som värdesätter
lifvet och världen på Jesu Kristi vis och gör denna
värdesättning till bestämmande medelpunkt för äfven sitt uppfattande
af lifvet och världen.» »Därför har hvarje försök att bringa
människan till tro eller stärka henne däri att göra med viljan
för att bestämma denna till ett dylikt värderande af tingen.»
»Predikans uppgift är att på sådant vis inverka på viljan.»
Någon längre motivering eller ’auseinandersetzung’ med äldre
ståndpunkter ger N. ej. Hans styrka och intresse ligger på
helt andra områden än de teoretiska stridspunkternas.
I närmaste sammanhang med problemet om predikans
ändamål står frågan om åhörarkretsens karaktär, hurudan
denna är och huru den bör af prästen vid förkunnelsen
behandlas. Äfven detta är en fråga, som varit föremål för
mycken teoretisk behandling och på samma gång är af stor
praktisk räckvidd. — Äldre homiletici — t. ex. den redan
förut omnämnde svenska 1700-tals-homiletikern Möller, hvars
1:sta kapitel handlar om »åhörarena eller för hvilka man har
att predika» — betrakta, med utgångspunkt i dogmen om
människans naturliga fördärf, åhörarkretsen såsom en ’massa
perditorum’, hvarur predikanten skall försöka rädda så många som
möjligt, och kommer på detta vis till schemat: ’säkre, väckta
och omvända’, som möter oss t. ex. i Nohrborgs och Schartaus
predikningar. Med Schleiermacher kom en förändring äfven
rörande denna fråga. Utifrån sitt starka
församlingsmedvetande framhåller nämligen denne, att predikanten i sin
åhörarkrets alltid har att se en skara kristna bröder, hos hvilka
religiöst intresse och religiös mottaglighet äro att förutsätta och
till hvilka han har att tala som en broder till bröder. Denna
uppfattning, som sedan upptagits hos en mängd af 1800-talets
homiletiker, möter oss äfven hos Achelis. Hering upptager ej
detta problem till direkt behandling. — Den af Achelis
örfäktade Schleiermacherska ståndpunkten är emellertid blott en
ensidighet, satt i stället för en annan. Den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
