Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bagatellisera predikans formella sida för att därmed kunna försvara
dess fulla själfständighet.
Efter dessa inledningsfrågor — till hvilka i många
homiletiker, ehuru ej i någon af de ifrågavarande, äfven fogas en
exkurs öfver homiletikens encyklopediska ställning i det
praktisk-teologiska systemet — brukar såsom det första i den egentliga
homiletiken möta en principiell teoretisk utredning af den
kyrkliga predikans begrepp. — Så länge de predikoteoretiska
framställningarne voro öfverförd retorik eller öfverhufvud blott en
samling praktiska regler och råd, spelade denna fråga en ganska
underordnad roll. I ett så pass vidlyftigt arbete som t. ex.
Pontoppidans ’Collegium pastorale’ offras knappt en sida åt
resonnemanget, hvad en predikan i grunden är, utan det tages såsom
en fullkomligt naturlig sak, att predikan är »det saliggörande
evangelii förkunnande på ett sådant sätt, att ändamålet
därmed må vinnas, nämligen de okunnigas undervisning, de
undervistas omvändelse och de omvändas stadsfästelse i tro och
tålamod till en salig ändalykt», och därifrån öfvergås omedelbart
till det som för P. har större betydelse, nämligen en
predikants gåfvor och en predikans rätta innehåll. Och ungefär på
samma vis går en svensk homiletiker, superintendenten i Visby
J. Möller, tillväga i sitt nästan samtida arbete. Men alltsedan
genom Schleiermacher homiletiken fått fast fot i det teologiskt
vetenskapliga systemet, har större plats inrymts åt predikans
rent begreppsmässiga bestämmande, särskildt dess förhållande
till det dominerande kyrkobegreppet och till kultens idé, med
hvilken den genom sin ställning vid den allmänna gudstjänsten
är särskildt nära förknippad. Och ju mer det sträfvats att
utifrån predikans egen idé i detaljer framdeducera dess lagar,
dess nödvändigare har det naturligtvis varit, att denna idé
tydligt preciserats. Redan i Nitzsch’ Praktische Theologie[1]
behandlar Homiletikens första artikel predikans begrepp och
ändamål, och alltsedan Al. Schweizer[2] 1848 uppställde schemat
’principiell, materiell och formell homiletik’, har med vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
