Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Josef Sjöholm: De gammaltestamentliga citaten i Galaterbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna öfversättning ansluter sig mycket nära till den massoretiska
texten. Skillnaden mellan uttrycket hos aposteln och uttrycket
i LXX består, som man ser, däri, att LXX:s πᾶς ζῶν,
motsvarande det hebr כָל־חָָֽי, hos aposteln förändrats till πᾶσα σάρξ,
att dess ἐνώπιόν σου utelämnats, och att, hvilket är det mest
anmärkningsvärda, hos aposteln tillsatts ἐξ ἔργων νόμου.
Afvikelsen är ju således icke obetydlig. Detta har gjort, att man
icke här har velat se ett citat. Så Sieffert i sin bearbetning
af brefvet af år 1894 i den meyerska kommentaren. Han anför
som skäl ställenas olikhet och frånvaron af citationsformel.
Han antager blott en ofrivillig återklang under närmare
begreppsbestämning. Men tydligen vill aposteln bringa ett bevis
för sitt omedelbart förut framställda påstående, och det är då
i öfverensstämmelse med hans vanliga bevisningssätt, att han
vänder sig till G. t. Man skulle visserligen sedan kunna tänka,
att han här blott velat uttala en åskådning, som han funnit i
G. t., utan att syfta på något bestämdt ställe, men likheten
med Ps. 143: 2 är dock trots olikheterna så stor, att det synes
sannolikast, att han just tänker på detta ställe. Frånvaron af
citationsformel kan icke vara afgörande, ty längre ned, kap. 3: 6 :
καθὼς Ἀβραὰμι ἐπίστευσεν τῷ θεῷ κτλ antager Sieffert själf ett
citat, ehuruväl här lika litet finnes någon citationsformel. Vi
anse oss därföre här böra antaga ett verkligt citat, ehuru ett
fritt och därföre sannolikt ett ur minnet. Hvad användningen
beträffar, så är citatet verkligen bevisande. Det hör tydligen till
de mest bevisande i sitt slag i G. t. Och hela sammanhanget,
hvari orden ursprungligen förekomma, går i samma riktning.
Sångaren — psalmen angifves såsom Davids — vädjar från sig själf
och sitt eget till Herren och Herrens: hans אֳמֻנָח och צְרָקָח , hans
ἀλήθεια och δικαιοσύνη. Stället har tydligen också spelat en stor
roll i apostelns tankegång. Han anför det äfven i Rom. 3: 20, här
med upptagande af ἐνώπιον σου under formen ἐνώπιον αὐτοῦ och
äfven här med tillsatsen ἐξ ἔργων νόμου. Om aposteln därför
hämtat det närmast ur en före honom gjord samling af bevisställen
ur G. t. — en sådan samling antager Hatch och efter honom
Vollmer — är väl icke så säkert. Tillsatsen ἐξ ἔργων νόμου kan synas
djärf. Har Paulus icke därmed förfalskat stället, gifvit det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
