Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Religion och evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedlighetens, rättens och de sociala institutionernas historia. —
I sammanhang härmed försöker förf. förklara tvenne
gammaltestamentliga bruk, som komma att te sig i ett nytt ljus, om de ses
från synpunkten af den primitiva distinktionen mellan rent och
orent. För det första besvaras den frågan, huru offerdjurets
blod, i sig själft orent, kan utöfva renande inverkan, när det
stänkes på den syndiga menigheten. Förf. svarar: »Blodet af
bockar och kalfvar kan aftvå synder, eftersom djuret genom
beröringen med altaret blifvit helgadt och utrustadt med
gudomlig kraft, och så kan dess blod absorbera och utplåna den
orenhet, som vidlåder den med synd befläckade.» Den andra frågan
är, hvarför mördaren, enligt bekant judiskt bruk, skulle stanna
kvar i fristaden till öfversteprästens död. Förf. svarar: »Jag
vågar den förklaringen, att öfversteprästen här betraktas såsom
den tillfällige representanten för Jahve och är besmittad med
den orenhet, som vidlåder den förorättade guden. När han
åter dör, utplånas den fläck, som blifvit satt på guden, och
hans vrede upphör.» — Om förf. med dessa förklaringar träffat
det rätta, torde dock kunna ifrågasättas.
Ur den högst intressanta framställning af bönens historia,
som nu följer, vilja vi blott omnämna den synnerligen
tilltalande distinktion, som förf. gör mellan magi och verklig bön
och som ådagalägges genom talrika exempel; vidare hans
bestämmande af förhållandet mellan magi och religion. Han visar
oss med exempel, hämtade från allehanda religioner, huru
bönen fortskrider från att ha riktat sig på låga, sinnliga objekt
till att blifva ett utbedjande af de högsta andliga förmåner,
tills den slutligen når sin fullkomligaste gestalt, då den lyder:
»Ske icke min vilja utan din.» Han visar oss till sist på ett
ofta drastiskt sätt, huru magiska företeelser segt lefva kvar
äfven i de högsta religionsformer, hvarom exorcistiska bruk
och demonologiska föreställningar än i dag — äfven
mångenstädes i kristendomen — bära vittne.
Det skulle vara frestande att något närmare ingå på och
kanske också någon gång kritisera Farnells undersökningar,
men det som redan blifvit sagdt, torde vara tillräckligt till att
ge ett intryck af att de äro lika intressanta som lärorika. Den
lediga stilen och de talrika exemplen underlätta läsningen högst
väsentligt, och man lägger ovillkorligen boken ifrån sig med
en liflig känsla af sympati för dess förf. De principer, som
arbetet uttalar, äro ingalunda nya. De ha redan länge varit
tillämpade i den gammaltestamentliga vetenskapen och i fråga
om kristendomen — ehuru på ett speciellt område — i
Harnacks dogmhistoria; så ock af Gunkel med afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
