Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Religion och evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillskrifver rummet och tiden realitet. Mot detta tillvägagångssätt
ställer Jevons en subjektivt idealistisk åskådning, som åt
rummet och tiden endast tillerkänner fenomenell natur —
begreppet af rum och tid, fattade såsom realiteter, leder enligt förf.
till olösliga tankeantinomier och kan ej fasthållas af filosofien.
Religionshistorien — såsom evolutionsteorien i sin helhet —
hvilar alltså, enligt förf., på en högst ohållbar grund och kan
först då försvara sin plats bland vetenskaperna, när den
erkänner sin fenomenella natur och upphör med sina anspråk på
att gifva en fullständig och tillförlitlig förklaring af tillvaron.
En sådan tillkommer det filosofien att gifva, ej den empiriska
naturvetenskapen (science).
Evolutionismen och dess specialdisciplin,
religionshistorien, abstrahera för det andra från en del erfarenhetsfakta,
från hvilka de ej ha rätt att bortse med mindre de upphöra
med sina anspråk på att utgöra fullständig förklaring af sitt
föremål. Dessa fakta äro enligt Jevons viljans frihet och
existensen af en personlig Gud. Såväl det ena som det andra
äro erfarenhetsfakta och kunna ej af en vetenskap, som gör
anspråk på fullständighet, negligeras. Evolutionismen måste
här, liksom i fråga om rums- och tidsproblemet ställa sig
inför filosofiens domstol. Förnekar den nämligen Guds
personliga existens, uppvisar filosofien omöjligheten af att på
vetenskapliga grunder förneka densamma; abstraherar den blott
åter från samma faktum, afgör filosofien, om den har rätt
därtill eller icke. I sista hand blir det dock den personliga
viljans ställning till Gud som blir det afgörande; endast för den,
som står i personligt viljeförhållande till Gud, blir hans
existens viss. Utgångspunkten för all religionshistoria och all
filosofi, för så vidt deras anspråk på fullständighet och
tillförlitlighet skola vara befogade, måste till sist blifva en personlig
religiös trosståndpunkt.
»Evolutionismen» — så lyda Jevons’ egna ord — »är
alltså abstrakt alltigenom; den utgår från erfarenheten men
begränsar sig själf till vissa synpunkter. Därför måste den
frågan uppkastas, om en teori, som uppenbarligen begränsar
sig själf till vissa synpunkter, kan antagas såsom en
tillfredsställande förklaring af erfarenhetens totalitet. Den enda
ståndpunkt, utifrån hvilken vi kunde antaga den, skulle vara, att
vi — helt och hållet oberoende af evolutionsteorien — hade
skäl att tro, att viljan ej är fri, att rum och tid äro realiteter och
att utvecklingsprocessen ej behöfver någon personlig Gud.
Ställa vi oss däremot icke på denna ståndpunkt, då blir
evolutionsteorien ej realitet för oss utan blott ett fenomenellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
