Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dylika det subjektiva känsloinnehållet uttryckande, åt
andra meddelbara föreställningar utgöra den religiösa kunskapens
innehåll på detta stadium; denna blir alltså till sitt väsen
jämförlig med poesien och har med den ett gemensamt ursprung i
den poetiska driften. Så kan man t. ex. i fråga om myten
om Pan och hans dans med skogarnas nymfer omöjligen skilja
mellan det religiösa och det rent poetiska. Det är en och
samma drift som gör sig gällande, nämligen driften att på
grundvalen af känslan inför naturens innehållsrika
hemlighetsfullhet föreställa sig naturfenomenen i bilder, hämtade från det
mänskliga lifvet. — På det mytologiska stadiet träder naturen
i mångfaldens form emot det mänskliga gemytet; på det högre
religiösa stadiet uppenbarar sig tillvaron för människans blick
såsom en omätlig enhet af en oändlig mångfald. Känslan af
denna universala enhet är monoteismens väsen. Äfven på detta
stadium skyndar känslan att kläda sig i åskådningens form; åter
sker ett öfverflyttande af vårt eget inre på den yttre tillvaron:
»Beseelung der Natur». Men denna »Beseelung» blir på
monoteismens stadium »Vergeistigung der Natur», d. v. s. det är ej längre
människan som i naturen inläser det mänskliga, utan
personligheten, som i tillvaron inläser det personliga. Det är
erfarenheten af det inre andelifvets rörelser, af den fria viljans segrar
och nederlag, som på det högre religionsstadiet ger stoff för
naturkänslans omsättning i föreställningens form. Om naturens
besjälande på det mytologiska stadiet var af estetisk-poetisk
natur, är det på kristendomens ståndpunkt af etisk-poetisk art.
Öfvergången från det lägre till det högre stadiet är
evolutionistiskt fattad; den sker genom »Bildung des Gemüts».
Den är aldrig radikal. Därför är ock, enligt författarinnans
mening, det kristna trosinnehållet bemängdt med en hel del
element, som härröra från det mytologiska betraktelsesättet,
såsom t. ex. en animistisk uppfattning af lifvet efter detta,
läran om en kroppslig uppståndelse o. d.
Denna religionsuppfattning har sin förutsättning i en med
den absoluta idealismen nära befryndad metafysik och i en
subjektivt-idealistisk kunskapsteori. Naturen är enligt denna
uppfattning intet annat än det af jaget själft satta icke-jaget.
Medvetandet blir i själfva verket identiskt med det medvetna.
Känslan af denna identitet är den religiösa känslan. På
naturreligionens ståndpunkt har denna känsla af enhet formen af
natursympati och leder till ett estetiskt poetiserande öfver
naturen; på kristendomens ståndpunkt blir den en känsla af den
tillvaron sammanhållande personliga enheten, »det
hyperindividuella jaget», »det högre andelifvet», »den nya världen» (= Gud)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
