Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den hänvisar till Guds ord och dess korrelat: den inre erfaren-
heten af frimodighet i tron på Kristus. Hvad nu denna
hänvisning till Guds ord betyder, så är det gifvet att den behöfver
förklaras, ty det kunde icke vara meningen att på nytt binda
människohjärtat vid något yttre. Förklaringsgrunden är den
historiska och psykologiska situation, i hvilken Luther och
tidens religiösa människor befunno sig.
Man har både från katolsk och protestantisk sida anmärkt,
att, när man som det normgifvande för åskådningen hänvisar
till Guds ord som sista auktoritet, man alldeles icke kan anses
ha vunnit någon större frihet i förhållande till en ny tids
behof än den, som finnes i den katolska kyrkan. Ty gamla och
nya testamentets betraktelsesätt är, framför allt när man går i
detalj, från synpunkten af den moderna världens åskådning lika
mycket antikveradt som någonsin katolicismens ideer. Det visar
sig också, har man sagt, att protestantismens dogmatik i
verkligheten fordrar lika mycken ofri underkastelse af en modern
människas tankar som den katolska regimen. Ty ingen, säger
man, kan numera fritt och frimodigt af inre drift tänka så,
som den protestantiska renlärigheten fordrar.
Denna invändning beror på en missuppfattning. För det
första har man glömt, att det är fråga om att förstå Luthers
princip, ej protestantisk s. k. renlärighet. För det andra är
det just det vilseledande att likställa Guds ord som auktoritet
med annan auktoritet.
Dock medgifver jag, att den situation, hvari reformatorerna
och hela protestantismen strax försattes, gaf anledning till, att
den reformatoriska principen fördunklades. Men just det
skola vi nu se och använda som medel till en bättre
insikt i saken.
Protestantismen befann sig vid sitt första framträdande i
en situation af motsägelser. Den hade att strax kämpa för sin
tillvaro både till höger och till vänster. Dess princip och dess
kallelse hotades med tillintetgörelse både af det gamlas
öfverväldigande makt och af nya svärmiska och subjektiva hugskott.
Den måste i denna ojämna kamp ha något att stödja sig vid,
som till en viss grad skulle vara påtagligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
