Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Då de kommit inom hörhåll ropade den äldste:
— Furste, matretterna nalkas. Och vi förstå
oss icke på Barrelen. Istället för att rycka fram,
låter lian sina trupper draga sig tillbaka. Hvad
vill du göra?
Kammarsvennen måste hjälpa Solivro att resa
sig. Han vinkade, att ryttarna skulle närma sig.
— Tag, sade han till dem, -— tvenne mantlar
och knyt dem så, att de bilda en hängande matta.
I denna för ni honom till slottet.
— Men herre, ban är ju död! Och här är fara
på färde; matretterna är öfver oss, du behöfver
allt ditt folk. Du kan inte för en död gosses
skull —
Men Solivro afbröt honom:
— Denne är min son. Aeretaniens prins.
Och vid det han sade detta, såg han på den
döde, och det tycktes honom, att gossens läppar
logo.
Knektarna böjde sina hufvuden.
— Var denne din son, mumlade de. Solivro
började gråta. Han sade:
— Gör som jag sagt eder!
De sutto af, och gjorde, som han befallt.
Kammarsvennen ordnade den dödes klädnad, han löste
rocken öfver bröstet och drog fram den gyllene
furstekedjan.
— Här, herre, sade ban, är, hvad han skulle
bringa dig. Hans moder hade sändt honom.
Solivro hängde kedjan kring sin hals. Den
tiyckte öfver såret, som Irlam gifvit honom.
— Rid nu långsamt till slottet. Jag har ännu
någonting att uträtta.
Knektarna redo mot staden; mellan sig höllo de
mantlarna, i hvilka den döde hvilade. En af dem
tog kammarsvennen framför sig på sadelknappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
