Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
med, hon förstod också vad det var. Men hon teg. Han
skulle själv få säga det.
»Käraste Julia, du hade alldeles rätt den där gången —
arbetet får inte bli en last —»
Han sökte ord, han var förlägen. Julia gjorde pinan
kort. Hon sa:
»Varför sa du att han skulle få straffarbete?»
Kurt teg. Julia upprepade: »Varför ljög du och sa
att han skulle få straffarbete?»
Kurt avslöjades. Som vad? Själv log han en smula
generad när han äntligen svarade:
»Därför att jag — fatalt nog — var —»
Han kom inte längre. Men Julia hjälpte honom på traven:
»...var svartsjuk? På allvar?»
Kurt nickade tyst.
»Skäms du inte?»
Kurt nickade på nytt.
Finns det någonting underligare och mera ologiskt än
kvinnan. Hon gråter därför att hennes man kurtiserar en
annan eller därför att han tänker mera på sitt arbete än
på henne. Men när hon får ett pålitligt bevis för att han
älskar henne, då frågar hon om han inte skäms?
Julia kröp upp i en stor stol och Kurt satte sig på dess
armstöd.
»Jo, jag skäms», sa han. »Jag skäms att jag inte kunde
behärska mig den gången som så många andra. Men det
gjorde mera ont än vanligt, då.»
Julia kröp tätt intill honom: »Då tycker du kanske ändå
att jag är söt och rar?»
Han såg henne djupt i ögonen. Det skrattade och sjöng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
