Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
till, Hon förstod genast att något hänt. Hon sökte Louis
med blicken. Han hade stannat strax innanför dörren och
gjorde ingen min av att lägga av sig rocken. Ludvig kom
vänligt emot henne för att hälsa. Sussi frågade trevande
var de varit, och då Ludvig svarade — på klubben — stirrade
Sussi vettskrämd på honom och sa:
»Men — inte Louis — säg — inte Louis .. .»
»Joo då, trots heliga löften och goda föresatser!»
avfyrade Kurt då han hängt upp sin röck och hastigt gick
förbi dem in mot salongen.
Sussi stod mycket stilla, men hennes ögon vidgades och
hon liksom sökte hjälp hos dem som stodo omkring henne.
Julia och Katja kände att katastrofen hängde i luften. Ingen
av dem kom sig för att säga något, men båda stirrade på
Louis vid dörren.
Då brast hans sinneslugn. Han skrek:
»Låt bli att stirra på mig så där! Ja, jag har varit på
klubben! Jag har spelat bort en förmögenhet! Jag har
svikit mitt löfte och mutat folk att ljuga. Om jag hade
stulit och mördat så skulle jag bekänna det med!»
Sussi tog några steg mot honom. Hon lyfte sin lilla
knutna hand för att slå honom, men Ludvig och Julia gick
emellan och hindrade henne. Ludvig slog sina armar
omkring henne och Julia ställde sig som skydd framför Louis.
Detta ökade bara Sussis ursinne. Svartsjukan brände som
eld i hennes hjärta och hon hade velat slå Julia först och
Louis sedan. Men Ludvig hindrade henne från bådadera.
»Kom nu, Sussi», envisades han, »jag kan köra er hem
i min bil. Kom nu Louis!»
Men Louis ville inte gå. Han ville åtminstone få rätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
