Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 71
nöja sig med ett hus, icke större än det gamla.
Men mor Brita höll före, att huvudbyggnaden
måste vara större än flygeln, som det brukas i
Östergötland. Erik tredskades så länge, att mor
Brita blev sjuk och vägrade honom umgänge.
Det kunde nan icke lida. Han hade stort besvär
med timret och folk kunde icke förstå, hur han
med hjälp av två drängar kunde föra bygget så
raskt i höjden. Det skylldes på skogsråt, som
alltid varit Ryglingarna till hjälp. Men sanningen
var, att j’an Erse gick från dagsverken på
Klockeberga till nattarbete i Ryglinge. Härför fick han
varken tack eller kost. Han blev mycket mager
och liknade Döden i Lillhammars kyrka.
Huset byggdes i två våningar, med stora rum
och salar. Efter ett år hade det satt sig en halv
aln i västra flygeln och var icke olikt en röd tjur
med kullrig rygg. Men mor Brita tyckte, att hon
nu bodde efter sitt stånd. Hon höll stort hus,
och den som oftast slet hennes trasmattor var
bruksförvaltaren. Han kallade Erik brukspatron
därför att han köpt några lotter i
Tanninge-gruvan, och drack dus med honom. Mor Brita
gav han kusin. Det var då uppfordringsverket
byggdes och konsten från Damfallet till gruvan.
Allt måste Erik betala. I gengäld fick han stort
anseende, och Siedel lagade så, att han blev
häradsdomare. Men i kvällningen, då ljusen
tändes till överflöd i det nya Ryglinge, smögo sig
gummorna intill och lyssnade. Då fingo de höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
