Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dant raseri, att ett halft dussin ölmuggar i ett ryck för-
svann från bordskanten.
— Nehej, bror! — skrek han, i det han vägde
mot det rankiga bordet, så att det utslagna ölet rann
ned på golfvet mellan hans ben. — Nebhej, säger jag,
tacka vet jag i salig kungens tid...tacka vet jag då,
för det var hufvud det!
— Hvad har väl kungen och kronan att skaffa
med käre brors otur i dag? — frågade mäster Fibiger
med illparigt småleende. — Inte ett fnatt en gång!
Men akta dig vackert, ty håller du på än längre, blir
du kanske snart så stark, att hvarken krus eller mug-
gar hålla.
— Kommer inte bror i håg, — inföll nu Magnus
Grå, — att hans högvälborenhet talade om, att du skräf-
lar både om flamske hundar, jutehjertan och annat slikt,
som är farligt att föra på tungan i dessa tider?
— Ser nog, hvart I syften, — svarade Jonas Värme
med en min af sårad värdighet. — Men du kan spara
ditt grin till gillet, vän Fibiger, så får du bättre tur
hos Sockermaja, hvasa?
— Håll tyst med slikt, — skrek mäster Fibiger,
nu i sin ordning krossande några krus, — ty om du än
skulle kroma dig värre än hoffröken, som åkte på drott-
ningens släp, ska’ jag vrida nacken af dig!
— Nå nå, käre bror — skrek Jonas Värme, en
smula häpen. — När man är ute om nätterna och slår
sönder gatstenarne med värjan och ställer till excess
med spelare och musikanter...
— Tyst, säger jag, — skrek Fibiger, allt ursinni-
gare, — eller krossar jag din syndiga skalle med detta
ölkrus!
— Mäster Värme var vid detta tillrop icke heller
sen att väpna sig, och de gamle gode vännerne hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
