Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
och sitt angenäma umgängessätt, hade han talrika vänner,
bland hvilka det är nog att nämna Hans Järta, Valerius,
Crusell och Cederborgh, för att angifva deras värde. I det
offentliga gjorde han sig känd såsom violinspelare och
sångare af första ordningen på den tiden, och var anstäld
vid vår Opera såsom förste koncertmästare och tenor. Han
var lika lycklig tonsättare. Hans polska spelades och hans
visor sjöngos öfver hela Sverige, bland andra den vackra
maj-sången: " Se solen hur präktig och skön hon går ner.”
Det var år 1799, då Du Puy en afton gick förbi Mon -Bijou,
der flere bland hans vänner af det dåvarande ” unga Sverige”
förlustade sig kring en bål, drickande skålar för ” Bonaparte
och republiken ”. Det påstods, att de haft röda mössor på
hufvudet, men en bland dem, med hvilken jag senare varit
nära bekant, nekade. Då Du Puy gick förbi, knackade de
på fönstret, vinkade honom in, och anmodade honom att
sjunga Marseiller-visan, hvilket han också efterkom . Hän
delsen inberättades å högsta ort, sångaren fick befallning
att resa, men både hans och teaterns talrika vänner mellan
kommo så ifrigt, att Gustaf Adolf bevektes, förlät och, till
bevis derpå, begaf sig sjelf till spektaklet, när allmänhetens
älskling nästa gång uppträdde. Men det var just olyckan.
Man gaf Lilla Matrosen, en af Du Puy’s förnämsta roller.
I den scen, der han vägrar att resa och (med en skälmaktig
min åt den kungliga logen) säger: ” Jag blir qvar!” ... upp
väcktes en storm af bifallsrop, alla vände sig mot konungen,
och de närmast sittande klappade händerna så godt som in
i kungliga logen. Gustaf Adolf ansåg detta såsom en miss
firmelse, steg opp och sade : "han skall resa.” Följande
dag var han sin väg. I Köpenhamn förtjuste han såsom
här, och, efter hvad det berättades, intog äfven ett frun
timmer, som ej kan nämnas, men hvilket i sin ordning fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
