Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
UR LARMET
tids nog se vår onda tid
och dess galla smaka:
världen är en sorge-ö:
bäst man andas skall man dö
och bli mull tillbaka.
— Nu kommer det vackraste, tänkte han,
jag vet hur melodien här skulle flyta
porlande mellan små stickor och strån, det skulle
vara sol och svalka på en gång, den
blekgula rågen, den ljusblå himlen... Och man
hör hur i sista raden det faller en skugga —
en skugga med en rysning i — öfver vattnet,
öfver fältet, som när ett moln glider mellan
solen:
En gång, där en källa flöt
förbi en skyl i rågen,
stod en liten gosse söt
och spegla’ sig i vågen:
bäst sin bild han såg så skön
uti böljan, klar och grön,
strax han inte såg’en.
Frans slutade mumla. Han hörde
svågerns steg i trappan.
Inom honom fortsatte det tysta
ackompanjemanget con tenerezza:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
