Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
UR LARMET
på väg till en kamrat, som fått logi hos
vedkarlen vid den så kallade Malmgården ett
stycke längre österut. Klockan var mellan
nio och tio.
— Det lyser hos jägmästarn, sade den
ena och stannade vid en tom tobakslada,
hvilken, jämte ett par andra uthusruckel,
också stod kvar.
Den andra, som var närking och
följaktligen vidskeplig, tittade uppåt ladan hvars
takgluggar stodo öppna så att vinden for
igenom och spelade dystra melodier på
torkstängerna, som om de varit strängar. Uppåt
enebacken höjde sig buskar som antogo
mänsklig skepnad, det var otäckt. Och så det
där ljuset mellan fönsterluckornas springor.
Man påstod — hade deras värdinna berättat
en gång vid en kaffegök — att en man blifvit
ihjälslagen och nedgräfd i trädgården. Det
var mycket underligt med den saken, ty den
tystades ned och sades vara lögn. Det var
heller ingen som saknades på orten, och strax
efter gjordes huset till jägmästarboställe,
kronan ägde gården redan då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
