Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
UR LARMET
tystnat och hundarna skällde ej mer. Inga
stängslen, gärdesgårdar, staket eller vallar,
med åtföljande grindar och led af delade
markerna, det var som att krypa öfver en
jättekarta, där endast färger och tryckränder
gifva de imaginära gränserna.
Det kvällades. öfver det annars
blick-stilla hafvet, hvaraf han ännu kunde skönja
en flik, när han ibland vände sig om, drog
då och då en stilla kåre som ett stim, och
vattnet fick ränder som en makrillteckning.
Han mindes vallvisor och folksånger, han
skulle ha velat sjunga, men han kunde icke.
Nu borde en klocka ringa Angelus.
Se, där låg en flock får på den gröna
sluttningen, och mot den alltmer gulnande
himlen aftecknades två mörka figurer, en
man och en kvinna som på Millets tafla.
Ett svagt knekande ljud som han icke visste
hvar det kom från — möjligen af vindspelet
vid någon brunn borta på en af de hvita
gårdarna — nådde i denna obeskrifliga ro
hans öra. Men det var så aflägset att man
kunde tro det vara musiken från en sommar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
