- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
90

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

III.

Så levde Sjilin och hans kamrat i en månad.
Husbonden bara skrattade: — Din, Ivan, bra, min, Abdul,
bra. Kosthållet var dåligt — det bestod bara i osyrat
bröd av hirsmjöl eller också råa degen.

Kostylin skrev hem än en gång, bara väntade på
pengarna och fann tiden odrägligt lång. Hela dagarna
i ända satt han i lidret och räknade över när brevet
skulle kunna komma eller också sov han. Sjilin för sin
del visste att hans brev aldrig skulle komma fram och
skrev inget nytt.

»Var», tänkte han, »skulle mor få så mycket pengar
att betala ut för mig? Hon har ju mest levat på vad
jag har skickat henne. Skulle hon få lov att skrapa
ihop femhundra rubel vore hon alldeles utfattig sen.
Vill Gud tar jag mig nog härifrån själv.»

Och han funderade över hur han skulle kunna fly och
höll ögon och öron vidöppna.

Än gick han visslande omkring i aulen, än satt han
och hade något för händer — modellerade en docka
av ler eller flätade videslingor. Sjilin var ovanligt
händig.

En gång modellerade han en docka med näsa, händer
och fötter och i tatarskjorta och ställde upp den på
taket. Tatarkvinnor gingo förbi efter vatten. Husbondens
dotter Dina fick se dockan och ropade åt kvinnorna.
De ställde ner krusen, tittade och skrattade. Sjilin tog
ner dockan och ville förära dem den. De skrattade, men
vågade inte taga emot. Han lämnade dockan kvar,
gick in i lidret och tittade hur det skulle gå.

Dina kom framsmygande, såg sig omkring, ryckte
till sig dockan och sprang.

Nästa morgon i dagbräckningen fick han se Dina
komma ut på tröskeln med dockan. Hon hade pyntat
den i granna tyglappar och vaggade den likt ett barn

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free