Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktlös spaning blev han rädd att råka vilse, gjorde
upp eld, gav varje hund en halv fisk och delade sin
egen ranson i tu. Inkrupen i sin sovsäck hade han,
innan den beredvilliga sömnen kom, löst problemet.
Den sista stora landtungan han sneddat över var
den som bildades där ån grenade ut sig. Han var
en mil från rätta vägen. Han var nu vid
huvudflöden nedanför den punkt där hans och Stabbens
väg gick över dalen och följde en liten biflod till
den låga vattendelaren på andra sidan.
I den första dagbräckningen gav han sig i väg
utan frukost och knogade en mil uppåt floden för
att söka rätt på vägen. Och utan att varken han
eller hundarna fått någon frukost eller tagit sig
någon rast fortgick det i åtta timmar snedt över en
rad av små åar och låga vattendelare och nedåt
Minnow Creek. Klockan fyra på eftermiddagen dök
han i kolmörker ut på den hårdt tilltrampade
körvägen utmed Moose Creek. Han hade femtio mil
fram till målet. Han kommenderade halt, gjorde
upp eld, kastade till varje hund hans halva lax och
tinade upp och åt sitt skålpund bönor. Sedan steg
han upp i släden, ropade »Hej!» och hundarna lade
åter manken till.
»Kila på, edra bestar!» ropade han. »Rör på
ha-sorna! Se’n ska ni få mat. Ingen mat förr än i
Mucluc. Hugg i, edra vargar! Hugg i!»
Det var en kvarts timme efter midnatt. Stora
salen i Annie Mine var full med folk, och de
susande kaminerna i förening med brist på
ventilation åstadkommo en ohälsosam värme i det stora
rummet. Markernas skrammel och det bullersamma
209
Nigger Bellew. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
