Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att ha lotsat den obekantes båt utför
strömmen träffade Kit och Stabben hans hustru, en
spenslig, flickaktig varelse, vars blå ögon voro fuktade av
tacksamhet. Breck själv försökte sticka till Kit
femtio dollars och gjorde sedan ett nytt försök med
Stabben.
»Nej tack», utbrast denne, »jag har kommit hit
för att plocka pengar ur marken men inte ur mina
medmänniskors fickor.»
Breck, den obekante, rumsterade i sin båt och
drog fram en stor flaska whisky. Stabben sträckte
halvvägs ut handen efter den, men hejdade sig
genast. Han skakade på huvudet.
»Vi ha den förbannade Vita hästen rätt
nedanför, och den lär vara värre än Lådfallet. Jag vågar
nog inte ta mig nå’n snaps.»
Flera mil nedanför lade de till vid strandbanken,
och alla fyra gingo ned för att se på den svåra
passagen. Floden, som var en hel rad av fall,
präs-sades här av ett klipprev mot den höga stranden.
Hela vattenmassan, som i en krök rusade in i det
trånga passet, ökade fruktansvärdt sin fart och bröt
sig i höga vågor, vita och ilskna. Det var den
fruktade Vita hästens Man, och här hade offret
av människoliv uppgått till en ännu högre siffra.
På den ena sidan av Manen var en korkskruvaktig
sugvirvel och på den andra var den stora
malströmmen. För att komma någonvart måste man färdas på
själva Manen.
»Det här tar minsann loven av Lådfallet»,
förklarade Stabben.
49
Nigger Bellew. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
