Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 GTJY DE MAUPASSANT
hans fastighet, sådan den befann sig, utan att
flytta ens en fåtölj. Han erbjöd tre miljoner. Prinsen
frestades av summan och antog erbjudandet.
Följande dag flyttade Walter in i sitt nya hem.
Så kom han på en annan idé, en sannskyldig idé
för en erövrare, som ville taga Paris med storm, en
idé à la Bonaparte.
Just då skulle hela staden gå och bese en stor
tavla av den ungerske målaren Karl Marcowitch,
utställd hos Jacques Lenoble och föreställande
Jesus gående på vattnet.
Konstkritikerna förklarade i hänförda ordalag,
att denna tavla var århundradets förnämsta
konstverk.
Walter köpte den för fem hundra tusen francs
och förde den hem till sig, på så sätt görande slut
på den allmänna nyfikenheten och tvingande hela
Paris att tala om honom, avundas, klandra eller gilla
honom.
Sedan lät han meddela genom tidningarna, att han
inbjöd alla kända personer att en kväll i hans hem
bese den utländske konstnärens mästerverk, på det
att man inte skulle kunna säga, att han för egen
del lagt beslag på ett konstverk.
Hans hem skulle stå öppet. Vem som ville, skulle
komma dit. Det var tillräckligt att visa portvakten
bjudningskortet.
Detta var avfattat i följande ordalag: »Herr och
fru Walter be er göra dem den äran att komma hem
till dem den trettionde december klockan nio till
midnatt för att bese Karl Marcowitchs tavla Jesus
gående på vattnet». I ett postskriptum,
tryckt med helt små bokstäver, läste man: »Efter
midnatt dans».
De, som ville, kunde följaktligen stanna kvar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
