Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Elfte artikeln. Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
För det andra. Emedan denna skapelse eller gudomliga
ordning är en i människan förefintlig naturlig lag, hafva de
lagfarne visligen och med rätta sagt, att förbindelsen emellan
man och kvinna faller inom den naturliga lagens område. Men
då den naturliga lagen är oföränderlig, så följer häraf med
nödvändighet, att rätten att ingå äktenskap städse måste äga
bestånd. Ty där icke naturen förändras, måste också clen
ordning, hvilken Gud har nedlagt i naturen äga bestånd, och den
kan icke genom några människolagar upphäfvas. Det är
därför löjligt, när våra motståndare prata om, att äktenskapet
i början var befalldt, men nu icke. Detta är ungefär som om
de skulle säga: de människor, som fordom föddes, ägde från
födelsen ett visst kön, men numera är detta icke fallet. Fordom
gällde för dem från födelsen den naturliga lagen, men numera
gör den det icke. Ingen uppfinnare skulle kunna finna på
något konstigare än dessa dårskaper, som man har uttänkt för
att söka slingra sig ifrån den naturliga lagen. I denna fråga
gäller därför alltjämt hvad såväl Skriften lär som äfven den
lagkunnige har sagt, nämligen att förbindelsen emellan man
och kvinna faller inom den naturliga lagens område. Men
den naturliga lagen är förvisso ock en gudomlig lag, ty den är
en af Gud i naturen inplantad ordning. Då nu denna lag icke
utan ett Guds särskilda ingripande kan förändras, så måste ock
rätten att ingå äktenskap äga bestånd, ty att hos det ena könet
finnes en åtrå till det andra är en af Gud i naturen nedlagd
ordning, och därför äfven en lag eller rätt. Hvarför skulle
Gud annars hafva skapat tvenne skilda kön? Och vi tala här,
såsom förut sagdt, icke om den onda begärelsen, som är synd,
utan om den åtrå, som de kalla naturlig kärlek, hvilken den
onda begärelsen icke har borttagit ur naturen, utan tvärtom
kommit att uppflamma, så att den nu mer än förr behöfver ett
botemedel, och äktenskapet är nödvändigt icke blott för
släktets förökelse utan ock såsom ett dylikt botemedel. Detta är så
tydligt och står så fast, att det på intet sätt kan bestridas.
För det tredje säger Paulus i 1 Kor. 7:2: För att undvika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
