Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Nionde artikeln. Om åkallan af helgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
Om ingen annan fråga orda de vältaligare och vidlyftigare,
men de komma dock icke till något annat resultat än att
helgonen böra hedras samt att de heliga under lifstiden bedja för
andra, Därför skall nu åkallan af de aflidna helgonen vara
nödvändig. De åberopa Cyprianus, som hos den ännu
lefvande Cornelius64 har anhållit, att han efter döden skulle bedja
för bröderna. Med detta exempel vilja de bevisa, att de döda
skola åkallas. De anföra äfven Hieronymus’ skrift emot
Vigilantius.65 I denna strid, säga de, har Hieronymus för elfva hundra
år sedan besegrat Vigilantius. Sålunda triumfera våra
motståndare, såsom om striden redan vore afgjord. Och dessa
åsnor se icke, att i Hieronymus’ skrift emot Vigilantius finnes
icke ett enda ord om åkallan af helgonen. Han talar om att
hedra helgonen men icke om någon åkallan. Icke heller hafva
de öfriga gamla författarna före Gregorius omnämnt en
sådan åkallan. Säkert är, att denna åkallan liksom de meningar
som våra motståndare nu lära angående tillägnandet af
helgonens förtjänster hafva intet stöd hos de gamla författarna.
Vår bekännelse gillar hedrandet af helgonen, ty de böra
hedras på trennehanda sätt. Det första är tacksägelse. Vi
böra nämligen tacka Gud, för att han framställt för oss
exempel på sin barmhärtighet, för att visa, att lian vill frälsa
människor, och för att han gifvit kyrkan lärare och andra gåfvor.
Och då dessa gåfvor äro mycket stora, böra de ock prisas, ja
äfven helgonen själfva böra prisas, emedan de troget brukat
dessa gåfvor, såsom ju ock Kristus prisar de trogna tjänarna
(Matt. 25, 21, 23). Den andra hedersbetygelsen är vår tros
stadfästelse, ty då vi se, att Petrus får förlåtelse för sin förnekelse,
fatta äfven vi nytt mod till att så mycket mer kunna tro, att
lf varest synden öfver flödar, där öfver flödar nåden ännu mer
(Rom. 5: 20). Den tredje hedersbevisningen är efterföljelsen
först och främst af deras tro och sedan af deras öfriga dygder,
hvilka enhvar i sin kallelse böra efterfölja. Dessa verkliga
hedersbetygelser fordra icke våra motståndare, utan de tvista
endast om åkallandet, som, äfven om clet icke skulle medföra
någon fara, likväl icke är nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
