- Project Runeberg -  Bärgsmanslif i början af 1800-talet. Anteckningar från Nora ock Lindes bärgslager /
22

(1891) [MARC] Author: Erik Bore
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begrafningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Begrafningar.



När en person aflidit, underrättade hans närmaste därom
genom att utsända notifikationskort till husets fränder ock
vänner. Tillika följde då en särskild inbjudan att bevista
begrafningen, som förrättades snarast möjligt. Å dessa kort,
liksom å andra förekommande notifikationskort, lästes
vederbörandes samtliga titlar, ock man kunde få läsa sådana som
följande:

Inbjudes
att
med sin närvaro hedra begrafningsakten efter
Bergs-, Sex- och Nämdemannen [etc.]

Vid begrafningen anlitades oftast en särskild person, som
skulle »läsa ut liket». Därvid gick så till, att han läste några
böner, innan liktåget bröt upp från sorgehuset. Detta
uppdrag lemnades ofta åt en viss äldre Öskeviksbo, som ansågs
flitigt sysselsätta sig med andliga ämnen. Åhörarne, isynnerhet
de yngre, hade dock merändels svårt att behålla allvaret under
gubbens läsning, ty utom andra egenheter, som han tillät sig,
uteslöt han ofta bokstafven h, när den behöfdes, ock tillade
den andra gånger, där den ej fanns. Så läste han »Ärren» i
stället för »Härren», »hock» i stället för »ock», »hicke» för
»icke». De äldre, som voro mer vana vid detta uttal, fäste
sig mindre därvid[1].

En likfärd var ofta förenad med åtskilliga besvärligheter,
ty från många byar ock gårdar hade man mycket svårt att
komma till staden af brist på god färdväg. Särskilt hade folket
i Bälgsjöbodar besvärligt, när de skulle forsla något lik till
Nora. Än bar man kistan omedelbart, än uppbar man hänne

[1] I Linde socken plägade man härma Noraborna, som längre
bibehöllo det ålderdomliga uttalet, på följande sätt:

Je ästen ö å avre,
så tar an ull!


Detta uttalssätt är dock numer allmänt bortlagt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebargsman/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free