Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de femtio, och hennes ypperste bard
samman-knöt då i sitt odödliga qväde Rosensteins minne
med Adlerbeths. Två vänner, så nära förenade
i lifvet, borde ej skiljas i sången:
”Roms sångargudar flyttade till Norden
Med Adlerbeth, — en Romare i slägt
Med dem till andan, icke blott till ordeny
Och tjuste åter i sin nya drägt.
Och Rosenstein, så hög som han till sinnes,
Så klassisk, bandet uti sångens krans,
Fast icke sjelf en sångare, — hvar finnes
Den Svenske skald, som ej med tårar minnes
En själ så ljus, så ren, så faderlig som hans?”
Satt han till doms uti de vittras gille,
Har han sig gladde &t hvart sångens pris!
Han var en snillrik man, om ej ett snille,
Och han var mer, han var en god, en vis.
Midt i hans allvar låg det skälmska draget
Af sånggudinnors och af gratiers lek.
JDe åt hans svada lånade behaget. —
En ärlig Svensk till sista andetaget!
Ett sinne utan agg, ett hjerta utan svek!
Hans namn har bleknat nu, men kan ej glömmas
Bland dem, som lyste i en tid som flytt.
Det år för godt att re’n i mörker gömmas
Och det är värdt att få en krans på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
