Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den allmänna rösten. Det gifves sinnen, som
gerna utsöka åt sig någon att hata, likasom
andra hafva behof af någon att älska. För ett
sådant sökande hade denna gång Rosenstein råkat
blifva ett oskyldigt offer.
Det hörde till denne mans många
erfarenheter, att, under det han sålunda från ena
hållet beskyldes att öfver den unge regenten hafva
tagit sig en allt för stor rnagt, hördes från
annat håll förebråelsen, att han hos honom för
litet användt sitt inflytande. Märkligt är, att
denna försummelse skulle ha egt rum vid en tid,
då hans inflytande länge sedan tagit slut. Det
är hans egen vän Engeström, som i sina
anteckningar för åren 1806 och 1807 yttrar: ”Hade
Rosenstein vågat med frimodighet lägga sakerna
i sin rätta dager under konungens ögon, så hade
mycket kunnat afböjas, men dertill var han icke
nog dristig”. Och på samma sida, några rader
längre ner, läses likväl, att ända ifrån 1800
Rosenstein hos konungen ”hade alldeles intet
förtroende”*. Hur skulle han då, sex år senare,
deraf kunnat göra bruk? Och, i alla fall, med
hvilka böner och tårar då beveka den
obeveklige? Huru med talande skäl röra en
marmor-stod, huru med storm intaga en sådan fästning?
* L. v. Enge8tröm8 Minnen, II: 103.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
