Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het. Att hafva gemenskap med hans
motståndare vore i min ställning ett brott”.
I förberedelserna till 1789 års riksdag hade
Rosenstein ingen del. Det var åt andra
rådgif-vare som Gustaf III nu lånade sitt öra*. Han
fortfor att bemöta sin sons lärare med samma
vänlighet som förr, men viste hvar han hade
honom och gjorde intet försök att indraga honom,
den betänksamme, i sina tillämnade vågspel. Det
blef honom tillhviskadt, att Rosenstein, i likhet med
hela sin slägt, tillhörde oppositions-partiet.
Konungen trodde det icke, och åhörde med ökad
aktning hans förklaring deröfver. Men i politiken
hörde han honom icke mer. ”Jag har ej
försummat att säga sanningen — yttrar Rosenstein
— men min kredit är all. — Det är naturligt,
att mina råd ej kunna komma i bredd med
deras, som lofva guld och gröna skogar. — Den
som vill, som jag, tala om förening, om
medelväg, om fäderneslandets räddning, blir misstänkt
af de ena och kallad hofslinkare af de6 andra”.
Det oväder, som nu bröt ut, var för
Rosenstein den grymmaste öfveffaskning: konungens
* I hans hemliga konklav rörde sig nu friherre Ruuth,
biskop Wallqvist, bröderna Nordin, lagmannen och prosten,
bondeståndets sekreterare lagman Ahlman och
polismästaren, lagman Liljensparre. Sjelfve Schröderheim hölls på
ett visst afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
