Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 247. Peter Frestare eller Tröstare, ur Afzelii Sagohävder - 248. Kronprins Karl och dalkarlarna, ur Afzelii Sagohävder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslöt taga honom i sin tjänst, varför han sporde
honom:
»Skulle du ha lust att tjäna kungen?»
»Vi kunna ju ta å fresta», blev svaret.
Och därav, att Peter, då honom gavs en befallning,
brukade svara: »Jag skall fresta», säges det hava
kommit sig, att konungen gav honom namnet, »Peter
Frestare», d. v. s. försökare. Han kallades även
»Trös-tare», emedan han lär ha sagt, då något befalldes
honom: »Det tröster jag göra.»
248 Kronprins Karl och dalkarlarna.
När kronprinsen Karl (sedermera Karl XII) var något
vuxen, visade han sig lik sin fader i oförväget ridande
och körande. En vacker vinterdag, då mycken snö
fallit, begav sig den unge prinsen ensam till
Drottningholm, åkande efter en yster häst på släde. Vägen
var uppkörd trång och smal mellan höga snöväggar,
så att det var svårt för tvenne slädar att mötas eller
köra förbi varandra.
När prinsen kom ett stycke till vägs, såg han
framför sig en hop dalkarlar, förande sina laggkärl och
kvarnstenar kring landet. Prinsen tänkte: »Jag kör
väl på den sidan, där dalgubbarna själva gå vid sina
lass, så måste de släppa mig förbi, om de vilja skydda
sina ben.»
Tänkt och gjort. I början trängde sig körarna
intill sina lass, men, då den ystra hästen icke gav alla
tid att akta sig utan några blevo körda på benen,
grep en dalkarl den okände gossen i håret, drog
honom av släden och gav honom några slag på ryggen
med sin piska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
