Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 189. Hästskon - 190. Saltet, ur Henrikssons läsebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for några öre och köpte körsbär för penningarna.
Bägge gingo vidare. • Solen brände hett; vitt omkring
syntes intet hus, intet träd, ingen källa, och Erik var
nära att försmäkta av törst.
Då lät fadern såsom av en händelse ett körsbär
falla på vägen. Erik upptog det begärligt och
stoppade det i munnen. Efter en liten stund släppte
fadern åter ett körsbär, och gossen böjde sig lika kvickt
efter detta. På sådant sätt lät fadern Erik upptaga
alla körsbären. Då det sista var förtärt, vände han
sig leende till* honom och sade: »Om du velat bocka
dig en gång efter hästskon, hade du ej behövt så
många gånger bocka dig efter körsbären.
190 Saltet.
Har du någonsin, när du sett saltkaret på bordet,
undrat, varifrån saltet kommer? Du har kanske icke
tänkt på den saken, emedan saltet är så vanligt. Du
har trott, att kunskapen härom icke kan öka vårt
vetande.
Det salt, som vi mest använda, fås ur havet vid
södra Europas kuster. Där gräver man dammar
utmed havskusten. I dessa dammar inleder man det
salta havsvattnet, som snart uttorkar eller rättare
avdunstar, emedan solvärmen är stark. När vattnet är
borta, ligger saltet såsom ett golv kvar på bottnen av
dammen.
Men icke blott ur havet utån även ur bergen
hämtas salt. I en stad i Österrike linnes en saltgruva,
ur vilken man i århundraden hämtat ofantliga massor
av salt. Likväl har man icke funnit något slut på
saltlagren vare sig på djupet eller åt sidorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
